Jag har haft min Umarex Legends Makarov PM Ultra i någon dag nu, och tänkte lite kort berätta vad jag tycker om vapnet. Tycker det är en väldigt trevlig replika på krutvapnet, även om den inte kan jämföras med exempelvis Baikals version som är av äkta vapenstål. Byggkvaliten är helt OK. Allt är i metall, utom greppytorna och den lilla skruvgrejen på magasinets botten som man använder för att skruva i kolsyrepatronen i vapnet. Den utstickande skruvdetaljen är för övrigt en detalj jag inte gillar. Den gör att replikan ser mindre autentisk ut och förfular vapnet. Det går även att plocka isär vapnet på samma sätt som en 'riktig' Makarov, vilket är ett plus. Finishen på vapnet är helt OK. Matt och inte överdrivet glansig som på en del andra pistoler. Jag gillar också att pistolen inte är försedd med en jättelik vit varningstext som en del andra pistoler. Vapnet är försett med ett serienummer av något slag, samt Makarovs logga och Umarex varumärkesnamn. Det är allt. Pistolen ger ett propert och diskret intryck. Den vill liksom inte vråla ut till hela världen vad den är och inte är. Stort plus där. Fulladdad och med en kolsyrepatron installerad väger det här vapnet strax under 700 gram på köksvågen, vilket är helt lagom.
Precisionen är inte mycket att hurra för, detta är dock inget ovanligt när det gäller så kallade blowback-pistoler. Man får helt enkelt vara beredd på att offra lite precision för att få en mer krutvapenliknande skjutupplevelse. Jag märkte att mitt exemplar sköt på tok för högt, och fick sikta väldigt långt ner för att träffa mitt avsedda mål. Som sagt, övning ger färdighet, men något förmer än en simpel burkdödare kommer den aldrig att bli. Den här pistolen är inte heller avsedd för avancerat målskytte, så där finns inte mycket mer att säga. Vapnet överraskar positivt med en mycket pigg och rapp blowback. Detta i kombination med ett ovanligt högt skottljud för att vara en luftpistol gör att skyttet blir roligare. Dock bör man ha den relativt höga ljudnivån i åtanke om man exempelvis har grannar som bor vägg i vägg. Vapnets riktmedel är fasta och går således inte att justera, därtill är dom även ganska otydliga och underdimensionerade i mitt tycke. Kan tyckas vara en mindre detalj, men när man är van vid moderna riktmedel med stora, tydliga vita prickar och allt så är det klart att man märker av detta väldigt tydligt. Vapnet är dessutom en replika på en klassisk modell, och är därför inte heller försedd med en rail för lasersikte, ficklampa och dylikt. Jag använder sällan sådana finesser, så mig gör det inte så mycket. En annan detalj som väcker en viss irritation är att magasinspärren sitter under bottenplattan på magasinet, i 'hälen' på kolven, och inte i sidan av vapnet nära avtryckaren som på alla andra pistoler. Detta gör omladdningen till en betydligt bökigare och tidskrävande procedur än vad som normalt brukar vara fallet. Magasinet är ett full size drop out magasin i plast/metall av hyfsat god kvalitet som rymmer både kolsyrepatronen och ammunitionen. Magasinet rymmer 17 skott [enligt förpackningen] som laddas genom ett litet hål på framsidan av magasinet.
Avtrycket är tämligen hårt och gräsligt. Det går inte att 'hänga' på avtryckaren och krama av skottet, för då är det risk att skiten hakar upp sig. Vad som händer då är att pistolen slutar skjuta, och istället rullar kulorna sakta ut ur pipan när man trycker på avtryckaren. Man måste trycka av riktigt hårt, snabbt och distinkt för att det ska funka. Den har hakat upp sig påfallande ofta när jag skjutit, men nu när man vant sig har det blivit lite bättre.
Effekten på vapnet ligger på strax under två
joule, uppmätt i min AirChrony
kronograf (cirka 105-106 m/s). Inte mycket att hänga i granen, men trots den låga effekten klarar den här pistolen att skjuta igenom åtminstone ena sidan på en tjock konservburk av plåt från nära håll. Jag får ut åtminstone 4 magasin i rumstemperatur med den här pistolen, och 70 skott är i mitt tycke helt OK med tanke på att det rör sig om en pistol som är utrustad med en kraftig blowback. Ja, apropå blowbacken. När magasinet är slut så låser sig manteln i det bakre läget, en så kallad sistaskottsspärr, precis som på en 'riktig' pistol. Så långt, allt väl. Dock, på den här pistolen kan man trycka in avtryckaren även när magasinet är slut och manteln har låst sig. Det kan jag inte göra på mina andra pistoler, utan där låses även avtryckaren när magasinet är slut och man förstår tämligen omgående att det är dags att ladda om. Med Makaroven tar det någon sekund eller två innan man förstår detta.
Ja, nu kommer jag inte på något mer att skriva. Sammanfattningsvis kan jag konstatera att trots modellens tillkortakommanden är jag väldigt nöjd med mitt köp. Det är en pistol som är väldigt rolig att skjuta. Den ger mycket skjutglädje för pengarna (betalade strax under 1200 kronor för min, från Tyskland). Därför kan jag varmt rekommendera den.
Diana 35, Weihrauch Hw 35, SMK B2, Gamo Whisper IGT, Gamo Modell 300, Daisy 880 Powerline, Zoraki HP-01 Light, Crosman Vigilante, Kandar Cp-1 .22, Umarex HPP, ASG STI Duty One, Dan Wesson 3x, Sig Sauer P320 ASP, Umarex Legends Makarov PM Ultra