Weihrauch HW98, eller Ol' Painless som den också kallas, är under luppen. Hur står den sig mot sina bröder?
Notera att mitt exemplar är tyskt, och i 7,5
Joule-utförande.
hw98_1.jpg
Tja, var börjar man? Det är ingen ost, inte heller en osthyvel, fact - den har inget med ost att göra överhuvudtaget. Det är Weihrauchfamiljens sofistikerade brytbössa, den som klär sig i svart oavsett tillfälle.
Ståendes 110 cm över markytan, i mattlackerad bok är den riktigt stilig.
hw98_2.jpg
Jag valde .177-modellen då denna lämpar sig bra för prickskytte i lågenergiutföranden, plus att ammunitionen blir ganska billig i avseende på hur många skott man får.
hw98_3.jpg
Börjar vi i bakänden träffar vi på den finurliga kolven, med ett ovanligt väldoftande gummistycke i spetsen (känner att jag var tvungen att ta upp detta, då det faktiskt luktar himmelskt gott), hittils har Weihrauch tillfredsställt nästan alla mina sinnen (kan inte minnas jag någonsin slickat på den).
Detta bakstycke är justerbart i höjdled, och man kan även vrida lite på det i förhållande till resten av vapnet, ifall man håller det en aning snett.
Som om inte det vore nog, kan även kindstycket höjas och sänkas, för att passa olika ansiktskonfigurationer och sikten. Mycket prydligt!
hw98_4.jpg
En iögonfallande sak med den här specifika modellen är den svarta beläggningen vid pistolgreppet (gevärgreppet? :s) och.. Längre fram.
Slumpen kan ibland utföra storverk, då det i detta fallet visat att asfalt och bokträd är en oanat bra kombination. Man får ett fast grepp om vapnet och slipper tänka på saker som vapenremmar, bara kasta vapnet över axeln och det är tvunget att fastna någonstans :D
hw98_5.jpg
hw98_6.jpg
Vidare, så har den en extra fin, tjock pipa, i detta fallet kallat bull barrel, vilket inte gör så mycket mer än att se fint ut och att förskjuta tyngdpunkten en liten bit framåt. Fin blånering över alla delar. Dock är det lite märken och så på pipan, vet att det är ett hav mellan Sverige och Tyskland, men att de använde flaskpost var jag inte medveten om :< Mitt paket var ganska fördärvat när det kom fram, men Weihrauchen klarade sig fint, inga märken alls på stocken
hw98_7.jpg
hw98_8.jpg
Avtrycket är Rekord, vilket inte helt överraskande är bättre än avtrycket på min gamla Gamo. Har inte provat att justera det, men den tiden kommer väl. Samma sak gäller mekandet, jag har skruvat isär mekanismen från stocken för att rostskydda, men inte mer än så.
Ni som vill se sånt kan titta på någon annan recension, då detta i grunden är samma vapen som HW95:an.
hw98_12.jpg
Att ladda är ingen komplicerad process, brytvapen som det är. Att spänna upp görs utan oljud och fjädern hakar fast precis i slutet av dess bana. Det enda problemet är att bryta pipan, ett välriktat judoslag är det enda som kan lossa låsningsmekanismen, det har blivit lite lättare med tiden dock, har också smort med lite molyfett här och var.
Så till skjutningen. Har testat fem olika ammosorter för dagens tavla, som befann sig ca 25 meter från där jag satt.
hw98_9.jpg
hw98_10.jpg
För att följa länken så måste du registera dig.Resultatet:
hw98_11.jpg
Jag vet inte hur bra det är, men jag kan säga att i jämförelse med min gamla Gamo är det en sinnessjuk skillnad.
Det ser ut som cirkeln nere till vänster bara har två hål, men det är två skott i samma är jag rädd :D Och under de två serierna till höger kom jag på senare att jag lutade vapnet lite grann. Men det är den enda tavlan jag skjutit, är fullständigt ärlig med autenticiteten av resultatet :D
Sköt aldrig med waspen
Jag är helnöjd med min Weih, ser fram emot att kanske installera ett nytt fjäderkit någon dag
Tack för mig!
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.