De ser man ofta på marknader ännu, 23,24 och D25, inte sällan även D35.
De sålde nog riktigt bra på 70 tal för på "min" tid var de just nåns storbrorsas gamla bössa eller liknande aldrig ny, men de var bra nog mot vad många av oss hade.
Tyvärr fastnar man ofta för de merr säregna nu när man tänker tillbaka.
Alltid fanns nån bössa nån hade som man gärna velat haft.
En Diana M/50 .177 men peepsigt hade en kille som egentligen var hans farsas, den var man sjuk på kan jag säga, de är dyra i gott skick idag så fick, tror annars de har D35s drivkälla?
D48 och D52 fanns inte i lika trakter alls, de kom senare men har ju hela tiden varit Dianas mest uppskattade fjädervapen, egentligen bygger ju D54/56 på dem men med glidbana tyvärr byggdes D54 enbart ett kort tag med valnöt och blånering, de är idag svarlackerade enbart utråkiga, bok.
Jag har stött på några D52 men .177 och det vill jag inte ha, de bössorna är son gjorda för .22, .25 tex funkar inte bra.
Sen var det svårt att förstå T01 nån som fattar det? Det är ju inte identiskt på tex en D75 och en D52.
Senare kom med högre siffror men ommde öht är bättre vet jag inte.
De faller lite där en del brittiska med gjorde dvs tryckeba var jaktmässiga men sisådär mest tills
AA kom med CD som slår Rekord.
Nåja Jo att många mins gamla pålitliga klassiker som bra, det gör ju inte att man hatar nåt annat bara att man har lite erfarenhet.
Många vapen man kunde beskriva som bra är för komplicerade helt enkelt, det är inte värt att ha dem överst på listan för de kommer alltid ställa till problem.
Men OBS min personliga uppfattning.