Luftvapen.info

Jag framstod som litet skrytig i en annan tråd, vilket jag inte har fog för. Silwer tyckte 5-6-7 träff på 45m me 5-7cm medicinburkar, på 45m, med Truglosikten lät attans bra.

Jag hävdar, att ingen 1800-tals jägare blivit jätteimponerad. Bra skytte, men inte märkvärdigt.

Jag har inte tid / lust att just nu gå ut och provskjuta o kolla resultat. Men nyligen sköt jag motsvarande på 25m med 24 av 28 träff. De fyra bommarna kom i följd, då jag lämnade den mentala ”zonen”.

Jag har tänkt sedan igår. Det svartkruts slaglåsgevär jag skjöt som 18-åring, hade visserligen mässingsknopp till korn, och siktesskåra bak. MEN - pipan var litet längre än normalt, men inte jättelång. Avstånd mellan korn och skåra, torde vara sådär 2,5ggr längre än på normala luftgevär. Det ger DRAMATISKT förbättrad precision.

Den som har ett Juls B3 Industry Brand, kan roa sig med att flytta siktet till bakändan av pipan. Du lär bli helt förbluffad över förbättringen i precision! (Tyvärr går det inte på typ alla andra gevär.) Lod- och vågrätt får du hålla reda på själv, för deras uppfattning om laxspår är mkt märklig.

Värt att nämna, är att varje normal soldat i amerikanska inbördeskriget, förväntades kunna träffa en fiende på 800m, med ett extremt enkelt dioptersikte. Det var en pinne man fällde upp från stocken, med ett hål man kunde skjuta upp och ner för pinnen.

Undrar hur mkt av precisionen vid diopterskytte, som helt enkelt beror på diopterns infästning längst bak på pipan?

Ordaken till att luftgevär inte levereras med denna optimala infästning av siktet, tror jag är att det kräver viss grundskicklighet att använda. Inget för nybörjarhobbyisten mao.

Och om hobbyisten gillar skytte, skaffar han numera strax kikarsikte. Och så övas aldrig öppna riktmedel.

Som Silwer säger, ”fanns inte” kikarsikten i min ungdom. Så jag har säkert skjutit sådär 15’000 skott öppna riktmedel.

Luftpangarn skrev:Jag framstod som litet skrytig i en annan tråd, vilket jag inte har fog för. Silwer tyckte 5-6-7 träff på 45m me 5-7cm medicinburkar, på 45m, med Truglosikten lät attans bra.

Jag hävdar, att ingen 1800-tals jägare blivit jätteimponerad. Bra skytte, men inte märkvärdigt.

Jag har inte tid / lust att just nu gå ut och provskjuta o kolla resultat. Men nyligen sköt jag motsvarande på 25m med 24 av 28 träff. De fyra bommarna kom i följd, då jag lämnade den mentala ”zonen”.

Jag har tänkt sedan igår. Det svartkruts slaglåsgevär jag skjöt som 18-åring, hade visserligen mässingsknopp till korn, och siktesskåra bak. MEN - pipan var litet längre än normalt, men inte jättelång. Avstånd mellan korn och skåra, torde vara sådär 2,5ggr längre än på normala luftgevär. Det ger DRAMATISKT förbättrad precision.

Den som har ett Juls B3 Industry Brand, kan roa sig med att flytta siktet till bakändan av pipan. Du lär bli helt förbluffad över förbättringen i precision! (Tyvärr går det inte på typ alla andra gevär.) Lod- och vågrätt får du hålla reda på själv, för deras uppfattning om laxspår är mkt märklig.

Värt att nämna, är att varje normal soldat i amerikanska inbördeskriget, förväntades kunna träffa en fiende på 800m, med ett extremt enkelt dioptersikte. Det var en pinne man fällde upp från stocken, med ett hål man kunde skjuta upp och ner för pinnen.

Undrar hur mkt av precisionen vid diopterskytte, som helt enkelt beror på diopterns infästning längst bak på pipan?

Ordaken till att luftgevär inte levereras med denna optimala infästning av siktet, tror jag är att det kräver viss grundskicklighet att använda. Inget för nybörjarhobbyisten mao.

Och om hobbyisten gillar skytte, skaffar han numera strax kikarsikte. Och så övas aldrig öppna riktmedel.

Som Silwer säger, ”fanns inte” kikarsikten i min ungdom. Så jag har säkert skjutit sådär 15’000 skott öppna riktmedel.

Det är alltid tråkigt att sticka hål på en bra berättelse, men jag tror tyvärr inte att soldaterna förväntades kunna träffa en soldatfigur på 800m. Ta nu inte detta som negativ kritik, det är enbart menat att skina lite ljus över ämnet

Under inbördeskriget använde de flesta soldaterna Springfield M/1861, en räfflad musköt. Dom flesta källor man hittar på nätet säger att amerikanska "marksmen" skulle kunna träffa en soldat på 450m, medans dom vanliga soldaterna kunde göra det på 270m.

Räfflade musköter brukar samla skotten inom ca 10 MOA(de moderna tester man kan hitta på nätet lite här och var), på 800m motsvarar det en cirkel på runt 2m i diameter. En soldatfigur tar upp kanske 1/5 av denna area, vilket gör att även om geväret sitter fastskruvat i en bänk så kommer det bara att träffa 20% av skotten i genomsnitt.

Utöver denna begränsning har vi även soldaternas förmåga att bedöma avstånd och vindavdrift, utan hjälpmedel. En trubbig och långsam kula som från en Musköt har en väldigt krökt kulbana och har man inte en bra ballistisk tabell och en mycket noggrann avståndsmätning så kommer man inte att träffa målet alls. Vindavdriften är ännu svårare, eftersom vinden inte är jämn hela tiden och under hela avståndet mot målet. En modern kula som 30-06 har vid 600m avstånd i 5m/s sidvind 110cm i vindavdrift. En muskötkula på 800m har förmodligen en betydligt värre avdrift.

Med det sagt, så finns det mycket riktigt dom som kan skapa magi mer järnsikten!

Allt man kan se kan man träffa med öppna sikten. I alla fall teoretiskt. Det där att man sköt på långa håll i strid förr tror jag var mer vad dom kallade volley fire, och det var tydligen helt värdelöst i strid. Ian på Fogotten weapons har talat om detta några gånger.
[youtube]https://youtu.be/v0j0Mkzx2hQ/youtube]

Axel, det jag läste var nog något i stil med en soldatinstruktion. Jag befarar att du har alldeles rätt! ;-) Kanske var den där instruktionen snarare avsedd att få folk att strama upp sitt skytte?!? Hela bandet var väl uppväxta med skytte, men rådjur skjuter ju inte tillbaka, typ.

Hursomhaver, mina erfarenheter av öppna riktmedel, är att de funkar attans bättre än vad folk tror. Och skytte handlar nog i grunden om andra saker än riktmedel. De där fyra bommarna i följd, av 28, var extremt pedagogiska.

Jag skjöt 7 burkar rakt av. Litet stursk återvände jag till skjutpositionen, och förväntade mig träffar. Men se, nöjdheten och förväntningarna på nästa skott sabbade allt. ”Skärp dig! tänkte jag. Släpp all prestige, glöm föregående skott, skit i framtida skott! Slappna av och ’vila’ i just detta skott. Skit i det andra!”

Därefter var det 17 träff i rad. Tydligare kan det inte bli, att skytte framför allt är mentalt, tänker jag. (Iofs var det min födelsedag, och jag hade just haft en underbar eftermiddag med picknick med min dotter. Så det fanns en lugn lycka i bakgrunden, när jag plockade fram bössan på stranden.)

När det gäller piporna för luftskytte är de otroligt mycket bättre än de som fanns för krutskytte under Amerikanska inbördeskriget. Samma sak gäller kvalité på kulor allt från vikt, hårdhet, diameter och toleranser.

Krutet var inte helt samma från batch till batch och där påverkade dessutom fuktigheten från en solig till en fuktig dag.

Jag är imponerad av vad de kunde göra under dessa förutsättningar, dock är det inte bara siktet som avgör att en person träffar. Alla felkällor som h*n inte kan påverka inverkar på om skottet blir en säker träff, eller som att köpa en triss och förvänta sig en mille på skrapet...

Zpiff, jag vet att redan då det begav sig 1981/82, tänkte jag att min pipa var nog rejält bättre än piporna mer än 100 år tidigare. Pipan var visserligen efter gammal modell, men även "enkel standardteknik" borde givit ett nytillverkat lopp av helt annan kvalitet. Betydligt dimensionsjämnare, rakare lopp och bättre räffling, med tex mindre grader. Original antika vapen tror jag inte jag såg någon använda.

Lägger man till det du säger om konsistent och högre kvalitet på krut och kulor, lär mina tekniska förutsättningar varit rejält bättre än dåtiden skyttar hade tillgång till. (Svartkrut får radikalt olika brinntid / gasutveckling, vid olika kornstorlek tex.)

Är man sedan dessutom en noggrant lagd person som jag (åtminstone gällande teknik o vetenskap ), så laddar man exakt lika mängd krut etc för varje skott.

Med alla de förutsättningarna upplevde jag ingen inkonsitens mellan skott. Bössan kändes väldigt exakt. Det var definitivt skit bakom spakarna, om skottet gick åt skogen.

(Jobbigt bara, när man petar i filt o kula, bara för att upptäcka att man glömt krutet... Nu är detta misstag inte helt alldeles ovanligt, så man har en "korkskruv" att fästa på läskstången, att dra ut kulan med. Men litet pill blir det allt. )

Svartkrutsskytte är väldigt charmigt. Tiden att ladda om ger en annan skytterytm. Röken och "stanken" av ruttna ägg, gör skyttet väldigt sinnligt. Kanske, kanske, gör den låga utgångshastigheten att svartkrutskytte är en aning likt fjäder luftgevär. Osäker dock,var så länge sedan.

Kommer ihåg svartkrutsskyttarna från tiden jag höll på med krutskytte på 80-talet, det var de som var fläckiga i ansiktet, luktade apa och hade skyttekläder med massor av hål, resultat av glödpartiklar. :-D
Samt att vi svor över att de sabbade tavelställen, en 6,5 mm proj ett litet hål, en 15-17 mm mjukblykula... :-/

Tycker det är kul med öppna riktmedel men det har mest blivit på luftpistol för min del. Kikare öppnar upp för så mycket kul helt enkelt.

Förstår att precisionen var sådär under 1800 - talet med svartkrut

Nu går så klart inte detta att jämföra men "Blackpowder" träffar hyffsat bra på 300m med svartkrut
För att följa länken så måste du registera dig.

Har väl 30 VM Guld på hyllan där hemma