Luftvapen.info

På semester i Bulgarien ca 1970, då jag var 7år, visade jag intresse och viss talang med luftgevär, tyckte mamma och pappa, i ett skyttestånd på väg till stranden. Skytteståndet var verkligen trevligt, med ett landskap med en massa animerade djur och figurer.

Så någon månad senare hade min pappa med sig en luftpistol från en av sina otaliga affärsresor. Jag har fått för mig att han köpte den på någon flygplats. Jag kommer ihåg den blå kartongen. All text var på italienska.

Jag fick mycket snart skjuta på egen hand nere i källaren, så snart min pappa konstaterat att jag mycket väl fattat huvudregeln, att alltid rikta puffran i ofarlig riktning.

Pistolen, som tydligen heter "Oklahoma", hade kraftigt gjutskägg på kornet. Pistolen var i huvudsak zinksprutgjutgods i stil med en leksaksbil.

Efter något år, hade jag skjutit sönder pistolen. Pipan hängde visset neråt. Då bestämde min mamma att jag borde få ett någorlunda bra luftgevär. Av olika anledningar, blev det ett Diana 35! Som jag sedan skjöt med i alla år, tills jag sålde det, då jag behövde pengar till en dator för mina studier.

Råkade stöta på ett test (!) av pistolen. Vilket tände kära barndomsminnen av att skjuta på tennsoldater i källaren med mitt första luftvapen.

Testet För att följa länken så måste du registera dig.

För att följa länken så måste du registera dig.

Trevlig historia, kul att läsa.

Jo tom kopior av Walthers luftpistol med fjädern i handtaget finns.

Jag har stött på dem till friade av just öststater i uppenbar kopiering.

Och för jag kom in i Luftvapen nmed Norica och Daisy och dylikt, imo är det ju en annan tid, nu var jag i te med 1970 men även under 80ral så hade vi vad vi kom över, jag tom en EMGE från 40talet tror jag.

Och folk med allt möjligt från BSAMeteor vilket var skryt då via ungerska FEG, El Gamo som de hette då osv.
Det var väl tur att de inte var så kraftiga och att de vuxna ändå litade på en, och nej vi sköt ingen med dem.

Du borde försöka köpa en igen av den du hade.
Ok att vissa vapen är roligare att diskutera än att använda längre.

Ja själv så var mitt första luftvapen en enkel pistol från Hobbex. Ingen aning vad den hette, men den var billig. Inköptes nog runt 82-83.
Mann tryckte in pipan och skruvade av en skruv där bak där man stoppade in diabolen och sen gängade in skruven igen. Skulle tro att den gav 2-3J.
Man såg tydligt kulans färd i luften, haha

Jag fick en Diana 25 (?) av min farfar när jag var 11-12 år,
nåt år senare kom det en BSF55 till min stora glädje.
Senare blev det en Milbro Cougar, lätt en av de fulaste luftpistolerna..

Själv är jag en slow starter när det gäller luftvapen, köpte mitt första sommaren 2012 när jag var 39, blev en tidig present till mig själv då jag fyllde 40 under hösten & köpte då min AA TX200HC.

Sköt upp en burk Dogmatch med min farsas (Nu mitt) Stiga Zenit Super -62 han köpte det nytt när han var 15 under några dagar en sommar runt 1982, tror jag va typ 10 år så det var första & enda kontakten med luftvapen tills polarna & jag började snacka om att ta fram våra farsors gamla klenoder en sommarkväll. Det gjorde vi & det var ju rätt kul, så en polare köpte ett HW30S direkt efter & jag ville också ha nåt kul så det blev en TX200HC.

Inget man nu ångrar då jag tog kontakt med Mörrums Skyttegille i mars 2013 & sen var man helt fast i luftvapenträsket

För min del var det Daisy 717, en välskjutande pistol men inte någon jätte imponerande fart.

Det var i stort sett bara plinking på små saker man hittade och satte upp på rad och försökte skjuta ner.

Var väl vanligen på 10 meter främst.

Silwer, med tanke på att min pappa bara gjorde affärer bakom järnridån, hade det varit mycket sannolikt att pistolen varit någon öststatsproduktion. Men eftersom all text var på italienska (som jag kommer ihåg det), och med tanke på recensionen ovan, är det tydligen en västprodukt.

Fast det är ju inte säkert att recensenten egentligen vet pistoltillverkningens rätta ursprungsland. Det kan i själva verket just ha varit något östland. Gissningsvis då Tjeckien. Tjeckien hade kvar sin tyska tillverkningskultur från före kriget, så de försåg östblocket med mätinstrument och annat. (Fortfarande när jag besökte Prag som ung, var tyska mest effektiva utlandsspråk. Och då fanns det inte en kotte från väst där.) Det finns ett skäl att VW köpte Skoda när muren föll. De fick de viktigaste - nämligen arbetare och ingengörer med "tysk" kvalitetskultur och arbetsmoral. Att lönerna skulle stiga till tysk nivå på några år, fattade VW mycket väl. VW var inte intresserade av att köpa ett band "kineser". (Min gamla Tjeckiska flickvän, ekonom liksom jag - hon hade flytt - beskrev att Skodaverken köpt in fina plåtpressar från väst. Men ingen i öst kunde leverera stålplåt med så tillförlitliga tolleranser på plåttjocklekar, att maskinerna gick att använda.

Vad jag fattar, så var/är luftgevären "Slavia" just tjeckiska?! Det är därför jag misstänker att mitt Slavia 618 levererats med diopter. Bössan har "halkklackar", och skjuter djävligt bra! Fast jag har dessvärre inga riktmedel alls kvar, sånär som på korn. Det blir tyvärr "hagelskytte" med den fina lilla bössan.A

Men här kommer det helt otroliga i historien - något jag inte tänkt på, innan jag skrev här - hur otroligt oskyldig världen var 1971. Min pappa hade ju bevisligen passerat åtminstone minst en flygplats i Östblocket (där man glatt vände ut och in på varenda pinal i bagaget), byte i Köpenhamn, och sedan tullen i Arlanda - med en luftpistol i bagaget! Rätt eller fel, ficl jag ju tom för mig att han faktiskt köpt pistolen på en flygplats!?!

Men första och enda flygkapningen i Sverige, var Bulltofta 1972, Massakern vid OS i Munchen var 1972, och Entebbeoperationen var först 1976. (Helt otrolig fritagningsoperation av Israel - i Uganda!!!) Flygkapningar och modern terrorism var var nya fenomen.

För några år sedan flög jag från Bromma, fick jag slänga alla solkrämer!

P.S. På något djäkla vänster, verkade de ha fått in ett "foder" till pipa, i något bättre materieal, för själva äkta pipan, än ytterpipan av zink. Än i denna dag, fattar jag inte hur man kan göra det. Och även om pipan var "slätborrad", så hade den faktiskt rätt acceptabel precision - åtminstone enligt mig som 7-8 åring. Problemet var att "knät" och "knälåsningen" var för kass. Men tog man det i beaktande, kunde man skjuta riktigt hyggligt. Nåja, jag vet fortfarande hur den var.

Erfarenheterna av den "skitpistolen", hjälpte mig mycket, att sådär tio år senare, hantera min Colt Navy .36 svartkrutsrevolver. För det djäkelskapet saknar sluten ram, och förr eller senare skramlar framdelen med pipan, åt alla djävla håll, precis som på min första luftpistol!

Mest förlåtande med den pickan, var den sexkantiga pipan, och mässingdelen med varbygel. Alltihopa var så vackert, att jag bara njöt, när jag diskade hela revovern i delar i handfatet med diskmedel, från alla krutrester. Det var en fin högtidsstund för mig. Jag förstår inte riktigt dem som klagar över rengöringsbehovet för svartkrutsrevolvrar. Där låg den sexkantiga pipan, och mässingsdelen med varbygeln. Det var enkla, vackra, mekaniska delar. Efter disk, drar man pipan torr, och sedan hamnar alla delar på värmeelementet, innan man skruvar ihop den dagen därpå.

Om man nu inte åkt för att och festa på pizzerian, efter skyttet i kohagen. Då fick man lägga revolvern i hölstret på ena sidan av matbordet. Efter några liter öl ( ), känns inte revolverrengöring så himla viktigt.

För mig som svensk, kändes det litet underligt, att beställa öl och pizza med en egen revolver vid sidan. Men servitriserna lyfte inte ett ögonlock. Och jag kände mig som litet mindre skum, än andra gäster som tex hade en Colt 1911 (ovanligt vapen) i antingen bältet, eller på bordet. Eller oftare någon mycket modern revolver. (Skulle jag välja sjävförsvarsvapen, skulle det absolut bli en kortpipig revolver. Men nu tror jag inte alls på eget vapen för självförsvar. Du kommer alldrig få tillräcklig förvarning.)

Hursomhelst, kände jag mig "snällare", än alla andra med moderna vapen. Fast jag konstaterade redan då, att det var osannolikt, att servitriserna såg skillnad på alla pistoler och revolvrar bland restaurangborden.

Jag saknar faktiskt mitt gamla revoverhölster. Då tyckte jag alltid att det var alldeles för modernt. Tex var ju "flärpen" för att hålla revolvern i hölstret, låst med en tryckknapp. Men på det store hela taget, var hölstret i grovt ljust skinn, för långpipiga revolvrar (det var inte så lätt att hitta), inte alls så fult. Och det passade djäkligt bra till mitt bälte, som var till hälften ljust, till hälften mörkt. Fast nästan alltid, låg ju revolvern i hölster framme under bilens fönsterruta. Nä, det var ett mistag att inte ta hölstret med hem.

För i North Carolina, liksom kanske de flesta delstater, är just att bära ett vapen, utan att det är SYNLIGT, en oerhört allvarlig och straffbar handling.

Luftpickan försökte jag (som 10-åring) fixa med kontaktlim och tygpackningar. Som 18-åring, lade jag fler och fler plåt "shims" i kilskarven på min djäkla revolver. Till slut gick jag över till att helt ersätta stålkilen, med en träkil!

De tidiga coltrevolvrarna med delad ram, är skitsnygga. Men jag kommer aldrig någonsin igen ta i skiten ( ), om syftet är att träffa något. Nästa gång, blir det en Remington New Army .44 (Kanske tom i nytillverkning av rostfritt stål?)

Och problemet är inte nytt. Efter amerikanska inbördeskriget, körde remington tom ett inbytesprogram, där gamla coltägande soldater, kunde få rejäl rabatt på en revolver med stadig, sluten ram. För det hade ju alla märkt, att coltkonstruktionen utan sluten ram, i grunden var rapplig.

Nä, nu får jag sluta skriva. Jag har så många sköna vapen och skytteminnen. Kanske det jag hatar mest med svensk vapenlagstiftning, är att man helt förnekar människors skönhetsupplevelser förknippade med vapen. Och det är skillnad på bössor. Jag vet tex att ett enda specifikt svartkrutsgevär, presterar jag sjukt bra med!

P.P.S. En av fördelarna med mitt långa hölster med revolver, var att det ju stack ner så långt, att min mockajacka inte täckte hela revolverpipans nederdel. Man fick inte bära dolt vapen, men det var också stränga lagar om att hålla reda på sitt vapen. Så i praktiken behövde man ofta ha vapnet på sig - och synligt,

Nitro skrev:Ja själv så var mitt första luftvapen en enkel pistol från Hobbex. Ingen aning vad den hette, men den var billig. Inköptes nog runt 82-83.
Mann tryckte in pipan och skruvade av en skruv där bak där man stoppade in diabolen och sen gängade in skruven igen. Skulle tro att den gav 2-3J.
Man såg tydligt kulans färd i luften, haha

Milbro kan det ha varit, eller Gat Gun,npipintryckaren alltså, jag har några liggande.
Man skulle skjuta pilar med dem på typ en darttavla på rätt nära håll, men visst de gick att skjuta diaboler med men det var inte så kul.

Förlagan är Diana 2 som sen britterna kopierade och sen gjorde egna varianter av.

chaosborn skrev:För min del var det Daisy 717, en välskjutande pistol men inte någon jätte imponerande fart.

Det var i stort sett bara plinking på små saker man hittade och satte upp på rad och försökte skjuta ner.

Var väl vanligen på 10 meter främst.

Just en SSP med sidoarm som pump är det, var väl USAs bidrag till målskytte trots allt fanns i finare versioner även de med 7X7 modellnamn, farsan har mellan modellen men den är ihoptorkad sen länge, sämre kan jag tänka mig, men såklart det var inget vidare fart i dem.

Luftpangarn.
Salvia bör ha varit Slovakiska, men ja Tjeckien delen av Tjeckoslovakien har ju tillverkat mycket vapen även utom CZ.som jag förstår även är uppdelat på fler fabriker, sen Brno tex.
Ett matchgevär de (CZ) bygde under 90tal, där gick AA in med pengar i för att få fram AA S200 som även såldes som CZ, PCP instegsmodell helt enkelt förr, konstruktionen bygger på det äldre PCP matchvapnet.

Jo svartktårut blir begränsat då de måste vara originalvapen tyvärr, imo typiskt för att få det så dyrt som möjligt, replikorna är ju inte farligare utan vara billigare.

Mitt första luftvapen minns jag mycket väl. En ungersktillverkad underspännare med modellbeteckningen FEG LG14, inköpt i början av 1980-talet på Hobbex i Borås. Min styvpappa var för snål för att köpa Dianan som jag egentligen ville ha. Om bössan finns inte mycket att säga. En bastant, traditionell konstruktion av trä och metall. Precisionen var hyfsad. Måttlig effekt och en relativt tung bössa bidrog till att rekylen var låg. Med tiden tappade jag mitt luftvapenintresse. Bössan hamnade i ett förråd, föll i glömska och rostade bort. Nu i efterhand ångrar jag att jag inte tog bättre hand om bössan. Det hade varit kul att ha det kvar, nu när jag återfått mitt intresse för luftvapen.

Min första luftpistol minns jag också. En Marksman Repeater inköpt på Hobbex. Sköt diaboler, rundkulor och små dartpilar. Den lökigaste luftpistolen världen någonsin skådat. Effekten var skrattretande låg. Det som var bra med den var att den var gjord helt i metall och vägde och såg ut ungefär som en "riktig" Colt 45:a. Den svarta färgen flagnade dock väldigt fort.

Jo Marksman var för att skjuta pilar 4.5 på en darttavla.

Man drog bak anteln och sköt fram den, och så vek man upp ramänden med en väldigt kort pipa.

Visst fick jag en sån jag med, den höll dock så jag gav den till min 5 år yngre syster:-)