Luftvapen.info

Har haft isär AT44:an och kunnat spänna hammarfjädern med ställskruven. Men när jag nu skall sätta ihop bössan igen, sitter jag med en hötjugeformad vippa / "gungbräda", som jag inte vet om den skall vara vänd upp eller ner, så att säga. Eftersom jag inte ens begriper funktionen , är det svårt att fatta lämplig orientering. Litet som klassikern att få en skruv över efter ihopmontering.

Är det någon som vet? Annars får jag inte ihop bössan...

Den är fjäderbelastad underifrån, av en spiralfjäder nerstucken i en hållare / fack i ventiltuben. (Fjädern och axeln / pinnen, glömde jag ta med på bilden.)

Annars har jag haft tur med meckandet. Hammaren gick att hålla fast med en smal plattång genom slitsen i ventiltuben framför avtryckarmekanismen. Märkte hammaren med penna, så jag bombis kunde se om den skulle rotera, när jag vred om ställskruven för hammarfjädern.

Ställskruven har jag också tur med - ingen "Turkisk gänglåsning" med avsiktligt tillfogat gängpaj. Med mycket lite kraft har jag kunnat justera. Ställt ut skruven 6 varv eller nå't. Inte aktuellt hitta tillbaka till originalinställningen, så varven brydde jag mig inte om att räkna / kom bort under experimenterandet. Får se hur stor skillnad det gör. Funkar det, är det läge för kronograf, så effekten blir precis 10J. (Fn sisådär 5J uppskattningsvis.)

Man undrar ju om det går att gänga ur ställskruven bak i hammaren för mycket, så den hamnar löst inne i tuben?!? Det skulle bli ett helvete att få isär ventiltuben nämligen.

För att se om det om ett tips från en amerikan om enklare sätt att kunna hindra hammaren från att rotera med ställskruven, gjorde jag följande;

Strax bakom fästgängan för mittersta stockskruven (sitter i en uppstickande "pelare" från ventiltuben), finns ett ca 4mm hål i ventiltuben, som man kan se hammaren igenom. Enligt tipset, stack jag ner en 1mm pinne / skruvmejsel, och roterade hammaren, tills mejseln plötsligen gick att sticka in längre. Typ hål eller avsats i hammaren. Det gör att hammaren inte roterar när man vrider ställskruven för hammarfjäderns förspänning.

Konstigt nog, verkar det ha räckt för mig att ha gjort det 1 gång. Som om jag ställt om något, för nu roterar inte hammaren! Skulle den börja göra det, får jag väl göra om proceduren.

Enligt amerikanen finns versioner av AT44 som tom har ett borrat hål i stocken, för att man skall kunna göra det utan demontering av bössan.

Märkligt nog, har hammarens ändläge förskjutits framåt 1 mm, efter mejselinsticket!?
För att följa länken så måste du registera dig.

För att följa länken så måste du registera dig.

För att följa länken så måste du registera dig.

För att följa länken så måste du registera dig.

Sökte på nätet, och hittade en sprängskiss, så det borde ordna sig...

den där vippan är till för att hammaren efter 1 slag ej ska studsa tillbaka och slå ventilen en gång till och slösa luft, en "anti bouncer", tänk dig in i funktionen hur den ligger ifacket och aktiveras då hammaren gått förbi en gång, den ska sätta stopp för att hammaren ska gå tillbaka..... tror det är rätt håll så som du håller den på översta bilden mot tuben ovan..

jo googla är bra, samt en sprängskiss så man ser hur de funkar...

Nä, för å fatta vad / hur det funkar, krävs dig!

Tack!

Hahaha, för tusan, titta innan du river, och är minnet kort ta bilder med telefonen innan.
Finslipade du trycket på en gång, inte helt värdelöst arbete på en sån här.

VARNING FÖR LÅNGT INLÄGG! Känsliga personer bör undvika att läsa nedanstående.

Silwer skrev:Hahaha, för tusan, titta innan du river, och är minnet kort ta bilder med telefonen innan.

Jo så är det ju. I det här fallet var dessvärre gaffeln fjäderbelastad, och gaffeln, axelpinnen samt fjäder flög ur när jag delade breechklotsen från ventiltuben. Samma öde drabbade mig en gång när jag tog isär en bensinpump.

Mobilkameran är ju ett modernt hjälpmedel som jag är tacksam för. Förr fick man ju anteckna och skissa, om det blev för krångligt, eller det skulle dröja innan man skulle sätta ihop prylarna igen.

Särskilt gäller det att hålla reda på olika skruvlängder, är min erfarenhet. På bilden nedan har jag markerat en skruv med tejp, då den har avvikande längd.

Ett system från ungdomens klåfingriga isärskruvande av allt mekaniskt som kom i min väg, är att jag lägger delar i ett flertal små burkar, samlade efter "demonteringslager" man uppfattar. Började med pappas tomma röda och guldfärgade "Benson & Hedges" cigarettplåtaskar. De snofsiga plåtaskarna var skälet till att min far köpte just dessa cigaretter. Det erkände han villigt med ett småbarnsleende.

Märkligt nog, rökte han bara en cigarett om dagen, efter middagen. Det blev en ritual, där han först knackade den filterlösa cigarettens ändar mot bordet, och sedan kröp jag upp i knät på pappa, och fick tända cigaretten åt honom. Och tändstickor är ju fascinerande för småbarn.

Först efter hans död, berättade min mamma att han alls inte alltid var måttlig med rökningen. Under sina affärsförhandlingar i andra länder, sådär 2 dagar i veckan, kedjerökte han flera askar per dag. Det hade hon minsann själv med förvåning och förskräckelse bevittnat.

Nuförtiden använder jag helst genomskinliga kaviar och räkburkar till skruvlagren. Och sätter alltid på locken. För åtminstone jag själv, har vispat till över mekarbordet, så burkar och skruvar flugit över hela nejden.

Värsta underlagen att leta delar på, eller snarare i, är gräsmattor och golv beströdda med svarvspånor. Eller förresten, allra, allra värst, är terrasser som det inte går att komma åt under. Om man tappar något, kan man ge sig fan på att delen studsande och rullande hittar ner i en golvspringa. Det ligger en "reservkolv" i till ett av mina små ånglok, i tryggt förvar under verandaplankorna. Synd bara, att det krävs såg för att komma åt den.

Tillverkaren Herr Regner i Tyskland, skrattade gott i telefon, och skickade snabbast möjligt en ny kolv. Herr Regner gick hädan med flaggan i topp häromåret, pga blodförgiftning förorsakad av en svarvspåna i hans maskinhall. Sedan dess svär jag inte bara åt vassa spånor i fingrarna, utan har dessutom viss respekt för dem. Och alla andra vassa och skitiga grejor man mekar med. Fast mest påminner svarvspånor om de färgstarka roliga telefonsamtalen med Herr Regner. För han gillade inte skriftlig kommunikation.

Som den gången jag ringde och diskuterade lämpliga gasblandningar för brännare. Han rekommenderade 30% propan och 70% butan. Men jag hittade bara 70% propan och 30% butan. Herr Regner utbrast med aningen dialektalt uttal "Aber das wirt ja eine Bumbe!" - "Men det blir ju rena bomben!" Sedan förklarade han att det dessutom blir svårt att ställa in brännarreglaget ju högre andel propan man använder. Propaninblandningen ger högre gastryck i kallt klimat. Vilket ju förklarar skillnaderna i proportioner i Tyskland respektive Sverige. "Ren cigaretttändarbutan" funkar inte i kyla. Och ånglokshobbyn bedrivs likt luftgevärsskytte, bara undantagsvis inomhus.

Gasfunderingar sysslar vi ju med också inom luftskytte. Snabb kompression av luft som skapar upphettning och värmeexpanderande luftskjuts i loppet, lärde jag mig här förra veckan. Co2 tryck vid olika temperature. Och jag undrar över att inte propanen - "greengas" består av 100% propan - i paintballvapen inte ibland tar eld / exploderar?!?

En annan gång ringde jag och diskuterade olika möjligheter att ansluta och ta ut ånga ur lokpannan för en ångvissla på ett Märklinlok, som han på konsultbasis hjälpt till att konstruera och leverera vissa delar till. "Das ist von Märklin nicht vorgesehen. Mit Märklin soll alles nur billig, billig sein!" - "Det har Märklin inte förberett. Märklin vill bara att allt skall vara billigt, billigt!" svarade han med illa dolt förakt.

Mina förslag till lösningar tyckte han inte var så optimala. "Det där tål att tänka på, sa Herr Regner. Jag hör av mig." En vecka senare, dök det upp ett vadderat kuvert i brevlådan, innehållande en specialdetalj. Möjligen tom specialtillverkad, kanske att även fortsättningsvis kunna erbjuda andra ägare av loktypen. Och få möjlighet att sälja dyra visselventiler och visslor också...

Kuvertet innehöll ingen lapp eller hälsning, och ingen räkning! Helst inget skriftligt, som sagt.

Herr Regner var intresserad av att tala med sina slutanvändare ett par timmar på förmiddagar, några dagar i veckan. Apropos diskursionen angående FX bristande gensvar på slutanvändares frågor.

Hursomhelst, meka på verandan är egentligen förbjudet, efter flera missöden likt "kolvincidenten". Den där gaffelhaken, axelpinnen och fjädern i början av denna utläggning, hade definitivt alla tre försvunnit i Ginnungagap på terrassen.

Men det är ju så skönt att meka i solen! Njuta av två grejor på en gång, liksom. Kom just på att jag kan lägga ut en filt som matta under stol och bord. Och en på bordet under kaffebrickan jag brukar meka på. Eller snarare två filtar som golvmattor, med tanke på hoppande fjädrar. Rena småbarnskojan.
För att följa länken så måste du registera dig.

Ja just ja du håller ju på med småskaletåg, i närheten av där jag bor finns ett hus fullt med sånt och banor mm, det är väl en del som åker dit och tittar har jag förstått. Modelljärnvägens hus heter det.

Det är farligt att mixtra med ev gas i pcpgevär.

Det var nån som försökte med mer syre, det slog väl en gnista och han ska vara glad som lever fast han fick väldiga skador i ansiktet och händer.

Ändå har pcpvärlden varit ganska förskonade från allvarligare olyckor, vi kan inte räkba han som köpte ett SMK B40, en kortvarig kopia av Air Arms TX200 från kina, personen tyckte antibear trapen lät illa så han tog bort hela skenan, de hör laddar man med fingrarna framför den uppspända kolven, och tydlugen fipplade han till det så den small igen och ett finger var kortare.

SMK XS41 eller BAM B40 var det väl?

Jo där kan man snacka ren kopia