Luftvapen.info

Jag tog FT-skyttekort häromveckan, och blir fullständigt... ja vet inte vad jag skall säga. Jag bara häpnar över vapenhanteringen inom skidskytte. I brödtexten i artikeln, beskriver en av ledarna, att det slarvas mycket på klubbnivå. Typ när tre vapen skall bäras tillbaka till klubbhuset, hanteras de som matkassar. Man bär så mycket man kan. De gevär man inte kan ta med händerna, klämmer man i armvecket.

Jag hade hoppats att all uppmärksamhet kring skidskytte, skulle kunna sprida en mer positiv inställning till vapen som sportredskap. I stället visar det sig att de verkar ha ett säkerhetstänk under all kritik. Jag blir verkligen ledsen. Den här mediexponeringen är det sista vi behöver. Förutom att det är ohyggligt, och onödigt att någon dör i samband med sportskytte.

Källa DN 15/3 Fakta. Incidenter inom skidskyttet

December 2002:
Under en världscuptävling i Östersund brann ett vådaskott av i målområdet. Incidenten inträffade i samband med att en rysk damåkare skulle få sitt gevär kontrollerat. Ingen skadades.

November 2007:
En nioårig flicka avled efter en vådaskjutning i hemmet i Torsby i Värmland. Ett skott hade legat kvar i ett magasin. Ingen misstanke om brott.

Februari 2009:
Strax före VM-tävlingen i jaktstart i Pyeongchang diskades den regerande världsmästarinnan Andrea Henkel. Anledningen var att tyskan avlossat ett skott rakt in i en vägg på träningsområdet sedan hon glömt kvar ett magasin i geväret. Ingen skadades.

Januari 2013:
På världscupsprinten i Oberhof utsatte sig den förre juniorvärldsmästaren Florian Graf för potentiell livsfara. Under en skjutning vände tysken på sitt vapen mot sitt eget huvud för att blåsa bort något som fastnat i siktet. Graf diskades för sitt agerande.

Mars 2019:
En slovensk VM-skidskytt fick en muntlig varning efter att ha avfyrat skott samtidigt som funktionärer arbetade vid måltavlorna i Östersund. Skidskytten var inte nära att träffa funktionärerna. Men det fanns inget klartecken för skjutning från skjutledarna.

Ser det som väldigt positivt att incidenter noteras och rapporteras.

Vissa har blivit straffade och det ser jag inte som gynnsamt, snarare väldigt korkat i ett större perspektiv. Ju fler incidentrapporter - även vid träning - som kommer in desto bättre, och detta rimmar väldigt illa med bestraffningar vilket gör att folk drar sig för att notera och rapportera.

Dessa rapporter bildar ju underlag för utbildning och säkerhetsutveckling, helt avgörande för att skapa bättre säkerhet framöver via bättre träningsprogram.

Så jag ställer mig tveksam till att bestraffa felaktiga beteenden av detta slag, leder enbart till underrapportering och sämre underlag för att utforma bättre system.

Så fem incidenter på 17 år? Vad är det att jaga upp sig över? Allvarligt talat.

Nu är det inte bara inom skidskytte utan det slarvas överlag friskt inom skyttesporter överlag, något som är enkelt att se bara när man rör sig på vanliga skyttebanor där amatörer är aktiva.

Som sagt, inget att jag upp sig över...

Efter min erfarenhet som amatör inom både luftgevärsskytte (inomhus pistol, FT, bänkskytte) och krutpistolskytte & gevär så tycker jag att vi har en bra "kultur" eller vad jag ska säga, på de klubbar och de tävlingssammanhang jag varit med om.

Vakna medtävlande/tränande skyttar som inte drar sig för att påpeka säkerhetsrelaterade missar ofta direkt när det sker.

Perfekt inställning och tas nästan alltid emot bra av den som får sig en tankeställare! Jag har själv fått ta emot en del dylikt, och har även gett en del dylikt utan några problem alls.

Ännu mer perfekt vore om vi hade ett rapporteringssystem av småincidenter, gärna anonymiserat, och att detta behandlas systematiskt.

Detta skulle göra att det inte bara blir ett individuellt lärande utan att det omsätts i tex nya instruktioner och rutiner som lärs ut till nya och gamla skyttar.

Leopold skrev:Efter min erfarenhet som amatör inom både luftgevärsskytte (inomhus pistol, FT, bänkskytte) och krutpistolskytte & gevär så tycker jag att vi har en bra "kultur" eller vad jag ska säga, på de klubbar och de tävlingssammanhang jag varit med om.

Vakna medtävlande/tränande skyttar som inte drar sig för att påpeka säkerhetsrelaterade missar ofta direkt när det sker.

Det är min erfarenhet också
Kommer ihåg när jag var på BR VM i Tjeckien, där var de extremt noga med säkerheten. Bössan skulle hela tiden förvaras i fodral då man inte sköt och det är ju rimligt. Skulle man dra rent pipan eller fixa med bössan fick man gå till en annan lokal i ett speciellt rum och göra det där. Ifall de behövde fixa något på banan så fick alla skyttar säkra sina vapen och ställa sig bakom en linje 4m bakom bössorna.

Jag tror också att ett anonymiserat rapporteringsdystem vore kanon! Flygindustrin åhar varit sjuuukt framgångsrik i sitt säkerhetsarbete under minst ett halvsekel. Därför att man primärt inte varit intresserad av att fördela skuld. Utan att utvinna lärdom av situationer som gått fel. Det är tom huvudinvändningen mot sjukvårdens felrapporteringssystem idag, att det är orienterat mot att fördela skuld. Det är inte konstruktivt.

Litet som när min dotter välte ut svartvinbärsssft (eller vad fan det nu var) över mattan. Dotterns omrdelbara respons var förlamande ”skuld”. Jag bara körde över det, och beordrade handdukar, samt salt. Samt vartefter lagom vattniga handdukar. När vi grejat situationen sa jag ”Bravo! Det här grejade vi!”

Min dotter var litet förvånad, och fortfarande skuldtyngd. ”Alltså skuldutdelning löser ingenting alls!” sade jag. ”Alla gör fel ibland - det viktiga var väl att vi räddade mattan?!?” sade jag. Dottern log snett, men visstt, pappa har rätt, typ.

Jag stödjer ett anonymiserat ”incident” rapporterings system.

Jag trodde aldrig att jag idag skulle kunna rikta pipan i farlig riktning. Det visar sig, att om jag får en för mig fullständigt okänd vapentyp / laddmekanism , kan tom jag tappa kollen. Om dessutom banan inte tillåter så grova riktningsfel, så har vi ett potentiellt problem.

En sådan här incident, eller kanske snarast ”potentiell” incident, borde rapporteras. Kanske är skutsatsen att en person behöver lära känna nya vapentyper under särskilt aktsamma former?

Inte vet jag. Men jag är säker på, att jag inte vet bäst själv.
___
Edit: jag har lagt in detta inlägg där jag tror det hör hemma, efter bästa förmåga. Även ändrat rubrik efter trådens tema. /Leopold

Det finns helt klart en nivå, som går över gränsen till analt. Säkerhet är givetvis bra, men att inte få dra rent pipan, utan att gå till ett speciellt rum? Njaaa det har nog en motsatt effekt på att få folk att vara säkra. Blir ju enbart fånigt.

Visst jürgen, jag fattar vad du menar. Men åtgärden ”särskilt rum” kanske är respons på upplevd vårdslöshet hos tävlingsdeltagare?!? En tävlande som tittar ner i pipan, för att blåsa rent kornet, är ett djävla katastrofföredömme. Hur fsn dog 9 åringen?!? Alltså en .22 kräver närmast skott för pannan, för att normalt sätt leda till död. Vad i helvete sysslar skidskyttarna med?!?

Panga på med funtionärrt på banan? Helvete heller jag vill vara dkjutledare där...
Bränna av skott litet hur som helst, pga ”glömde visdt patron / kula” i bössan. Snälla rara någon, detta är FUNDAMENTALT fel. Typ egentligen underkänna föreningen ur vapenhanteringsdunpunkt.

Luftpangarn skrev:Hur fsn dog 9 åringen?!? Alltså en .22 kräver närmast skott för pannan, för att normalt sätt leda till död

Hur menar du nu?

Kaliber 22lr har ett säkerhetsavstånd på 1500 meter enligt SäkB!

För den som är intresserad av att undersöka hur man sköter säkerhet under rätt högintensiva skyttesporter, kolla in säkerhetsprotokollen för IPSC och PPC.

Väldigt smarta och enkla lösningar för att uppnå en mycket hög grad av säkerhet. Kanske något som i vissa delar kan replikeras i andra grenar.

Begrepp som "safe zone" och innebörden av detta, etc. Bara läs på så kan vi ha en fortsatt informerad och konstruktiv diskussion.

Luftpangarn skrev: Hur fsn dog 9 åringen?!? Alltså en .22 kräver närmast skott för pannan, för att normalt sätt leda till död.

Du underskattar potentialen hos .22. Man behöver inte alls träffa i pannan med en .22 för att eventuellt döda en person. Jag kommer osökt att tänka på förre skidstjärnan Spider Sabich som sköts ihjäl med ett skott i buken från en .22 av sin flickvän Claudine Longet när han ville göra slut. Detta var förvisso länge sedan, men det ger ändå en tankeställare om dessa vapens farlighet.

Ja Archon, .22 är definitivt inga ofarliga leksaker. Men dog han verkligen av ett enda .22 skott någon annan stans än huvudet?

Och dessutom, skott avsiktligt riktade mot just någons hjärta, är liksom inte relevant i olyckssannanhang. Inte stick med brödkniv heller, fast det är vanligmormetod i Sverige. (Där mord hursomhelst, är löjligt ovanligt.)

Någonstans måste skjutvapen förtjäna jämförelse med brödknivar, motorsågar och bilar, när det gäller farlighet.

PS Kom inte dragande med en .22 jaktkula med 3-4’000 Joule. Det är inte relevant här. (Inte riktat till Archon specifikt.)

Luftpangarn skrev:Ja Archon, .22 är definitivt inga ofarliga leksaker. Men dog han verkligen av ett enda .22 skott någon annan stans än huvudet?

Och dessutom, skott avsiktligt riktade mot just någons hjärta, är liksom inte relevant i olyckssannanhang. Inte stick med brödkniv heller, fast det är vanligmormetod i Sverige. (Där mord hursomhelst, är löjligt ovanligt.)

Någonstans måste skjutvapen förtjäna jämförelse med brödknivar, motorsågar och bilar, när det gäller farlighet.

PS Kom inte dragande med en .22 jaktkula med 3-4’000 Joule. Det är inte relevant här.

Jag ville bara bemöta ditt påstående att en .22 måste träffa i huvudet för att vara dödligt. Orkar man googla kan man hitta flera exempel på att sådana kulor även kan vara dödliga om de träffar andra delar av kroppen (Ett sådant exempel: För att följa länken så måste du registera dig.

.)

Visst, det är inte det bästa kalibervalet om man vill inkapacitera en person. Skjuter jag en skata i bröstet med ett full power luftgevär .25 dör den knall fall. Använder jag ett licensfritt luftgevär kanske den flyger iväg och dör långt senare. Men dör gör den lik förbannat. En kaliber .45 ACP är betydligt bättre på att omedelbart inkapacitera en person än en .38 eller .22. En person som blir träffad flera gånger med en .22:a kan kanske överleva, eller så dör han senare på operationsbordet. Det är lite hugget som stucket.

Luftpangarn skrev:Jag tror också att ett anonymiserat rapporteringsdystem vore kanon! Flygindustrin åhar varit sjuuukt framgångsrik i sitt säkerhetsarbete under minst ett halvsekel. Därför att man primärt inte varit intresserad av att fördela skuld. Utan att utvinna lärdom av situationer som gått fel. Det är tom huvudinvändningen mot sjukvårdens felrapporteringssystem idag, att det är orienterat mot att fördela skuld. Det är inte konstruktivt.

Jag tänkte skriva nåt liknande, men om Flygvapnet istället för flygindustrin.
Sverige, som under en period ansågs ha väldens 4:e starkaste flygvapen, plågades under samma period av MÅNGA olyckor, inte sällan med dödlig utgång. Lösningen kom med ett system där korrekt inrapporterade incidenter INTE bestraffades och följden av detta blev ett ökat antal rapporter vilka lade grunden till ett säkerhetsarbete som gav mycket goda resultat. Man byggde helt enkelt bort möjligheterna att göra misstag med tekniska förändringar, införande av rutiner och förbättrad utbildning.
"Glömde fälla ner landstället" var inte helt ovanligt i forntiden men med tekniska lösningar försvann detta problem. Hade inte piloterna rapporterat in hur ofta det faktiskt hände skulle det troligtvis inte ha uppmärksammats hur vanligt problemet var och man hade inte spenderat pengar på att lösa problemet. ( I de allra flesta fall uppmärksammade piloten själv att landstället var bortglömt och rättade till detta innan någon olycka hann ske. Ofta syntes inte misstaget för någon annan än piloten själv.)
Grunden var att ingen pilot som rapporterade in sina misstag på korrekt sätt blev straffad för misstagen.

Att åtgärda säkerhetsbrott genom att straffa enskilda individer är betydligt mindre effektivt än att införa rutiner och tekniska lösningar som omöjliggör brott mot säkerheten. De allra flesta brott mot säkerheten sker genom misstag och överhängande hot om straff är ett ganska trubbigt verktyg för att minska antalet misstag.

Jag har aldrig varit i direkt kontakt med tävlingsskytte men när jag läser i den här tråden förvånas jag över att skjutledarna på tävlingarna (tydligen inte) visiterar vapnen efter skjutning på samma sätt som vi gjorde i lumpen.
Som mer eller mindre "utomstående betraktare" tycker jag det verkar självklart att varje vapen skall visiteras efter skjutning av någon annan än skytten. I de fall man skjutit helt själv bör man genomföra en ceremoniell visitation. Lite löjligt kan tyckas, men förhindrar detta en enda vådaskjutning är det värt det.
Det är så jävla lätt att missa en patron i ett magasin, eller nåt liknande. Tänk om det plötsligt flyger in en fågel i paviljongen eller att någon av skyttarna i raden plötsligt skadar sig allvarligt på en kniv eller liknande. Det är lätt att i efterhand tro att man gjorde hela patron-ur-förfarandet innan kompisen skar av sig fingret, trots att man bara hann göra det halvvägs innan man blev avbruten av dennes olycka. - Bara som exempel alltså.....

Luftpangarn skrev:PS Kom inte dragande med en .22 jaktkula med 3-4’000 Joule. Det är inte relevant här.

Vänta nu lite här! Det var väl ändå .22LR det pratades om?
3-4000J?! Kommer du upp i 300J kan du skratta dig lycklig.


Ta en titt på dessa klipp nedan:
För att följa länken så måste du registera dig.

För att följa länken så måste du registera dig.

För att sammanfatta:
Kaliber .22LR är dödlig på avstånd betydligt längre än vad precisionen tillåter den att användas till.

Oroväckande nog så är det väldigt vanligt att folk likställer .22LR med en mer eller mindre ofarlig patron.

Kaliber 22 kan vara mycket olika, det finns kalibrar som håller 22 och som ger tusentals joule men här var frågan den specifika kaliber 22 LR.

Avalonblower skrev:Kaliber 22 kan vara mycket olika, det finns kalibrar som håller 22 och som ger tusentals joule men här var frågan den specifika kaliber 22 LR.

Precis min poäng!
Att bara ange kaliber .22 är ofullständigt i sammanhanget då det bara ger information om projektilens diameter.

Incite skrev:

Luftpangarn skrev:PS Kom inte dragande med en .22 jaktkula med 3-4’000 Joule. Det är inte relevant här.

Vänta nu lite här! Det var väl ändå .22LR det pratades om?
3-4000J?! Kommer du upp i 300J kan du skratta dig lycklig.


Ta en titt på dessa klipp nedan:
För att följa länken så måste du registera dig.

För att följa länken så måste du registera dig.

För att sammanfatta:
Kaliber .22LR är dödlig på avstånd betydligt längre än vad precisionen tillåter den att användas till.

Oroväckande nog så är det väldigt vanligt att folk likställer .22LR med en mer eller mindre ofarlig patron.

Kaliber .22LR är en väldig populär ammunitionssort. Ungefär som .177 i luftvapenvärlden. Det finns därför en uppsjö av olika ammunitionssorter att välja emellan i denna kaliber. Standardhastigheten brukar ligga på någonstans 340-345 m/s med en 40 grains kula, vilket ger ungefär 150 joule. Men det finns också .22 LR kulor som ger lägre eller högre anslagsenergi. Det finns höghastighetskulor som kan skjuta en 40 grains kula i ca 430 m/s. Det är 235-240 joule. Oavsett om det är 150 eller 235 joule så är det mer än tillräckligt för att förstöra ens dag om man blir träffad med en sådan projektil på fel ställe.

Dock så kan kalibrar 22 ha väldigt varierande diametrar...

Egentligen har den här tråden spårat ur litet, inte minst pga mig själv. Graden av farlighet hos .22LR, vilket är vad jag förmodar är vad skidskyttarna använder, var egentligen inte utgångspunten för tråden. Vi är alla ense om att .22 är livsfarligt, om än med lägre sannolikhet än annan ammunition. Noga räknat, är även våra luftvapen livsfarliga, med tillräckligt stor otur. Och skall därför hanteras extremt varsamt.

Det jag upprördes över, var att det tycks saknas både rutiner och säkerhetskultur inom skidskytte. Verkar ju fan vara potentiellt farligt att vara åskådare, med så tafflig vapenhantering.

Så jag vill hylla och understryka säkerhetskultur och RUTINER kring skytte. Så att vi har trevligt!

Iden om incidentrapporter / ”säkerhetsreflexioner” kanske är bättre ord, tycker jag är utmärkt. Och det vore närmast suspekt, om en förening inte kommer på en enda grej under ett år, som föranleder eftertanke. Då är man nog inte så uppmärksam. Jag tycker exemplet med piloter som i sista stund kommer på sig själva med att behöva fälla ut landningsställ, är mycket belysande.

Jag fick ju själv två tankeställare samtidigt, alldeles nyligen. (Se ovan.)

Avalonblower skrev:Dock så kan kalibrar 22 ha väldigt varierande diametrar...

?

Skickat från min SM-N950F via Tapatalk

Många gör misstaget att underskatta farligheten i 22lr, ett skott är helt klart dödligt även vid kroppsträffar. Reagan höll på att stryka med, träffades i levern och lungan om jag inte är helt fel ute. Robert F Kennedy dog efter att ha blivit skjuten med 22lr. Listan kan göras lång, det ska dessutom tillägas att en 22lr ur en revolver eller pistol inte har den hastighet och energi som när den är skjuten ur ett skidskyttegevär.

För att följa länken så måste du registera dig.

För att följa länken så måste du registera dig.

Faktiskt inspirerad av skyttekortskursen och senaste tidens tankar, fixade jag till dessa ”säkerhetsproppar” av 1 repektive 2mm trimmertråd. Kommer hädanefter åka i omedelbart efter sista skott.

För att följa länken så måste du registera dig.

För att följa länken så måste du registera dig.

FXman skrev:Många gör misstaget att underskatta farligheten i 22lr, ett skott är helt klart dödligt även vid kroppsträffar.

Ja det är bara puckat att påstå annat