Luftvapen.info

är de rena skräpet de små billiga? om man ska ha den för lite småarbeten..

Hur stort spel har "bra" svarvar radiellt, ligger de på 1/100 dels mm som max?

Jag har en Sherline och den är toppen. Man jag tycker det är mycket svårare att använda än en större maskin. Man måste vara mycket noggrannare med hur man spänner upp. Trebackschuken är klen och fyrbacksskivan är helt nödvändig till bitar som väger nått. Det går inte stucka in mer än 10mm i spindeln, så det blir mycket mellan dubb. Skulle nog inte rekommendera allt för lite maskin till en nybörjare för allmänt bruk. Många är helt nöjda med de kinesiska maskiner som finns, men jag har inte haft nån (förutom min stora svarv).

jo, de duger nog för enklare arbeten, de trodde jag nog ändå, men hur stort spel har de radiellt i chucken? vad är bra? det är utifrån detta jag vill utgå

I England finns många firmor som säljer svarvar till hobbyister. Köp ett nummer av Model Engineer, eller deras systertidskrift , som heter något i stil med ”Model Engineer’s Wokshop”.

Som vanligt med kinesiiska produkter, kan samma produkt dyka upp under flera namn, och ibland med smärre variationer. Men det finns en svarv som går under det generiska namnet ”C3” eller nåt. Den kostar runt 5’000kr.

Själva svarvspindelns ”run out” / radiella svängning, är sällan ett problem. Det är chuckarna som har olika tolleranser. Jag vet inte hur mkt du kan om svarvning, men trebackschuckar levererar ALLDRIG koncentrisk gång jämfört spindel och dubbdocka.

För exakt svarvning använder man spännhylsor för små diametrar, och fyrbackschuck med manuellt ställbara backar för större föremål. Eller knepiga egna uppspänningar på planskiva.

Jag håller med en skribent i Model Engineer, att en fyrbackig självcentrerande schuck är mycket mer användbar, än den vanliga trebaksvarianten. Fråga om du får byta!!!

Jag klarar mig med det spännhylsset jag köpte på Jula, för att svarva hjulaxlar och ventilpinnar.

Sherline är en fin liten svarv, men på tok för liten och klen för min smak. Ju mindre svarvens dimensioner och massa är, desto större problem med vibrationer och att motstå krafterna vid bearbetningen. Att sticka av grejor o hobbysvarv, är ett erkänt helvete, som blir värre ju mindre svarv man har. Att försöka svarva rostfritt med en Shirline, tror jag är nästintill omöjligt. Eller i alla fall synnerligen tålamodsprövande. Och finishen lär bli sorglig.

Jag skall se om jag kan hitta en bild och posta på svarvtypen jag rekomenderar.

Skulle jag köpa en bänksvarv skulle jag personligen kika på en myford eller en blomqvistare eller en schaublin n135 tex men det handlar ju förmodligen om ekonomin

Jag köpte en begagnad emco 8, fungerar för mina ändamål.

Skickat från min SM-N950F via Tapatalk

Min far fick för sig att en kinasvarv var en bra idé och köpte sig en. Och jodå den väsnas den är liten den är gul och den svarvar fina konor på allt som är längre än 20 mm. Nu är jag kanske en aning partisk i målet då jag arbetar med svarvar i nästan alla dess former.

OBS! Jag är just glad hobbyamatör på svarvar! (Ännu värre på fräsning.) Jag bara tyckte TS förtjänade mer svar. En Blomqvist är utsökt. Om golvet typ håller för vikten. Som ett piano, fast ett gäng gånger tyngre. Finns en anledning till att de oftast ställs upp på garagets betonggolv.

Hobbyister behöver sällan stort dubbavstånd. Snarare dubbhöjd, dvs max svarvdiameter. Därför är tex många hobbysvarvar försedda med gap i bädden närmast chucken, för att kunna svarva inte alltför breda svänghjul och järnvägshjul.

Myford är extremt fina svarvar. Men då snackar vi 15’000 eller mer. Begagnat. Då måste man ha hobbykonstruktion / framställning som egen hobby.

En lurig grej med svarvning och fräsning, är att verktygen är dyrare än maskinen. Därför, köp inget som inte använder morsekona 2 och 3. (Shirline vill jag minnas bryter mot detta. Undrsr om den har genomgående hål i spindeln också?)

Emco 8 är också kanon hobbysvarv! Jag höll på att köpa en östtysk kopia en gång i världen. ”Hobbymat”.

Med stigande ålder, tror jag min vän KTH teknisk fysik-vän hade rätt. ”Visst, jag kan låna maskiner, men hur lång tid tar det?! Och hur BRA blir det?!” Jag har tagit lärdom. Vänd dig till en mekanisk verkstad i stället!

Det kommer bli extremt svårt för de flesta som inte har svarvning som egen hobby (träsvarvning var högsta mode bland adel på 1800-talet), att kamma hem någon ekonomisk vinst. Dessutom lär kvaliteten skilja drastiskt.

Jag skall inte sjunka för djupt i detta ämne.

Litt info i denne videoen:
För att följa länken så måste du registera dig.

Kort svar, ja de små är skit.
Jag har varit i branschen i hela mitt liv, både verktyg och verktygsmaskiner. Det blir för lite massa bakom skäret, vilket ger måttfel och vibrationer.


Skickat från min iPhone med Tapatalk

Länkar att börja gräva från
För att följa länken så måste du registera dig.

För att följa länken så måste du registera dig.

Lustigt, men i Tyskland säljer även byggvaruhusen tex Bauhaus svarvar (svarv på tyska "Drehbank")

Inte världens billigaste ställe, men jag har köpt en hel del verktyg från
För att följa länken så måste du registera dig.

Men jag upptäckte tex att denna vertikalslid
För att följa länken så måste du registera dig.

som tillverkas i England, säljs av killen för 2/3 av priset, direkt från sin konsumentsite. "Visst", sa han när jag ringde, "jag har sålt den till Chronos i åratal". Han tillverkar även svarvar. Kommer inte ihåg om/hur han eventuellt har med Sherline att göra.
Dock, att fräsa med en sådan här micro-mini-pluttgrej är bara i stället för att handjaga med fil, typ...
Jag har köpt en lite separat fräs i stället.

Det där jag skrev om dubbavstånd för hobbyister, är inte helt sant. För kort avstånd, gör att man måste lossa dubbdockan för att byta chuckar och borrar. Om man som jag, dessutom saknar "quick release" på dubbdockan, blir man vansinnig av dessa arbetsmoment. Stora borrstål med kona som fäste, går inte ens in i maskinen.

Och se till att ha 4 vägs verktygshållare, inte något som bara klämmer ett verktyg.

En stabil toppslid är verkligen uppskattat. Allra helst med T-spår - de brukar dessutom gå att använda som vertikalslid med hjälp av "L-platta" (vad fn det nu heter egentligen ;-)

Runt 30'000 kan man köpa riktigt stora svarvar, som tom duger för viss komersiell produktion. Hittade någon Holländk firma för en svarv som kostade 27' inklusive fyrbackschuck mm. Trist nog, kunde jag fått en gratis för några år sedan. Tvekade några dagar, men tung transport, den var 3-fas (visste inbte det finns trefaskonverterare) - och jag fick ett anfall av "Nä nu får du skärpa dig! Inte en grunkomoj till i huset!" Men aj vad jag ångrat mig.

Den svarv jag har nu, var den näst sista Clasohloson hade, med 75% rabatt för 2'200kr. Om det inte vore för det larvpriset, hade jag tamejfan behövt några burkar lugnande inkluderade i priset. Minifräsen sålde faktiskt Jula för sådär 5'-6' en gång i världen.

Verktygsmaskiner är som luftvapen. Man fastnar, älskar, hatar, byter - eller samlar!

Skaffar jag en ny svarv, får det bli en begagnad verkstadsmaskin. Helst en Blomqvist. Och då kan jag ju bara ta med verktygssamlingen, så att säga.

PeterSchelin skrev:Kort svar, ja de små är skit.
Jag har varit i branschen i hela mitt liv, både verktyg och verktygsmaskiner. Det blir för lite massa bakom skäret, vilket ger måttfel och vibrationer.


Skickat från min iPhone med Tapatalk

Det finns stora och små maskiner av en anledning. En del små maskiner kan kostar lika mycket som en stor kvalitetsmaskin nya. Små maskiner har inga problem att tillverka smådetaljer med hög precision. Men försöker man överskriva denna kapacitet så får man problem, men det gäller alla maskiner. Urmakare använder små maskiner, och andra använder stora. Jag har både en stor och en liten maskin, den lilla är mycket smidig och snabb att använda till små grejer. Men man måste vara noggrann med hur man spänner upp och hur man slipar sina verktyg.

Den största nackdelen med små svarvar är det korta dubbavståndet. Därför köpte jag en Sherline med långt dubbavstånd. I och med att inget större än 9,5mm går genom spindelhålet så måste det byggas utåt mellan dubb. Och borrar tar en massa plats de med.

Jag har skitmycket litteratur om detta med småsvarvar, det krävs en del kunskap för att kunna använda dem effektivt, och det är inget som man finner i verkstadshandeln normalt. Där kan dom (i bästa fall) allt om de produkter dom säjer som är anpassade för proffsverkstäder.

Om man kollar på Sherlines sida så kan man finna bilder på väldigt stora jobb som folk lyckats med med deras maskiner. Det går, men tar mycket mer tid, är min slutsats efter snart 20års användning.

Luftpangarn skrev:Med stigande ålder, tror jag min vän KTH teknisk fysik-vän hade rätt. ”Visst, jag kan låna maskiner, men hur lång tid tar det?! Och hur BRA blir det?!” Jag har tagit lärdom. Vänd dig till en mekanisk verkstad i stället!

Det kommer bli extremt svårt för de flesta som inte har svarvning som egen hobby (träsvarvning var högsta mode bland adel på 1800-talet), att kamma hem någon ekonomisk vinst. Dessutom lär kvaliteten skilja drastiskt.

Jag skall inte sjunka för djupt i detta ämne.

Med tanke på hur den Weiler (anses som det bästa märket av många) såg ut som kom från en KTH verkstad, så skulle jag gå till en annan verkstad. Måste varit en "ingenjör" som varit och svarvat. Det saknades tom bitar ur bädden!

Luftpangarn skrev:Emco 8 är också kanon hobbysvarv! Jag höll på att köpa en östtysk kopia en gång i världen. ”Hobbymat”.

Hobbymat anses var en bra hobbysvarv. Säljs även som Präzi.

Luftpangarn skrev:OBS!

Hobbyister behöver sällan stort dubbavstånd. Snarare dubbhöjd, dvs max svarvdiameter. Därför är tex många hobbysvarvar försedda med gap i bädden närmast chucken, för att kunna svarva inte alltför breda svänghjul och järnvägshjul.

Om man köper en Kinasvarv så skall man aldrig ta ur biten som ger högre gap, för du kanske aldrig får tillbaka den. Gått råd från en erfaren kille i USA som gjorde filmer om svarving. Jag har iaf tagit detta till mig och har aldrig tagit bort mitt. Kinasvarvar är ett kapitel för sig. Man kan hitta mycket kul, typ gjutsand inne i dem om man tar isär dem...

En vän till mig byggde ett fungerande ånglok med en proxoon svarv. Med de små tar det bara lite längre tid, men resultatet blir minst lika bra om man ger sig den tiden det behöver. Man behöver ingen Blomqvist eller annat fint märke för att lyckas. Med min emco 8 har jag tillverkat ventiler till luftgevär... byggt en modellbåt i 1:22 Med tusentals detaljer av rostfritt, koppar och mässing.

Det fina med de små svarvarna är att de är enkla att flytta och kan lånas ut till vänner.
Skickat från min SM-N950F via Tapatalk

Jag visste inte att det levereras svarvar där man kan ta bort en bit av bädden. Jag tänker mera som Myford För att följa länken så måste du registera dig.

eller Cowells 90 För att följa länken så måste du registera dig.

eller som min första svarv Norfolk (Simat) 2x12" För att följa länken så måste du registera dig.

På den sidan finns också en köp o sälj man bör kolla.

Den där första svarven var en antik konstruktion, som fortfarande tillverkades när jag var 16 år. Inga kullager, utan man fick med två skruvar klämma ihop gjutjärnet för lagom spel mot spindeln. Bredvid fanns två borrade hål, som det gällde att komma ihåg att hela tiden fylla på med olja under svarvning. Annars kunde spindeln skära...

Den levererades utan motor, så jag gjorde en räd mot (avfalls)"tippen", där jag klippt upp ett hål i stängslet, och monterade ur en tvättmaskinsmotor med kondensatorerna också. Det kändes litet som en räd i någon film. Det visade sig lyckat med tvättmaskinsmotor, för det gav möjlighet till riktigt låga varvtal.

Den svarven rök liksom mitt Diana 35 under studieåren.

Bara7 har en poäng i att man kan göra mycket, bara man tar sig tid. All svarvning tar ju tid, men ännu mer tid med hobbygrejer. Själv har mitt tålamod börjat tryta sedan länge. Kanske kommer det tillbaka när jag blir gammal på riktigt?

oj, här var de fart, min fråga dock gav betydligt större svar än väntat

Men åter igen; ingen har svarat på min fråga, hur är toleransen?
de axiala spelet i en svarv, hur är toleransen där? och nu pratar jag billiga små 5000-8000kr svarvar nya...

Exempel, om du har en pipa, och du vill sticka in en 45 graders kant på framkant i hålet (en kröning), hur bra tolerans blir de hålet på en billig svarv?
Med handverktyg(fil, vinkelhake och rundskallad skruv med pasta) kan man nå ca 2 hundradelar.. kommer en billig kina svarv för 5 lapp undan bättre än detta?

skånepåg skrev:oj, här var de fart, min fråga dock gav betydligt större svar än väntat

Men åter igen; ingen har svarat på min fråga, hur är toleransen?
de axiala spelet i en svarv, hur är toleransen där? och nu pratar jag billiga små 5000-8000kr svarvar nya...

Exempel, om du har en pipa, och du vill sticka in en 45 graders kant på framkant i hålet (en kröning), hur bra tolerans blir de hålet på en billig svarv?
Med handverktyg(fil, vinkelhake och rundskallad skruv med pasta) kan man nå ca 2 hundradelar.. kommer en billig kina svarv för 5 lapp undan bättre än detta?

Rätt ointressant eftersom hålet sällan sitter centrerat i pipan!
Det funkar faktiskt bättre med att hålla försänkare o.dyl. för hand även i en bra svarv.

För att kröna en pipa ska man spänna upp i fyrbacksskiva. Då måste svarven ha en spindelgenomgång större än pipans diameter. Små bänksvarvar har 15-19mm. De mista minimaskinerna kanske runt 9,5-12max. Det går även att spänna upp mellan dubb och använda en centrerande stöddocka. Men den får du bygga själv. Man kan då surra mot dubben eller använda en fjäder, finns många varianter.

Som sagt, hålet ligger aldrig i centrum normalt. Du kan tillverka en styrpinne och skärverktyg (i silverstål) i en pytteliten svarv som passar perfekt till just din pipa. Detta var den normala vägen för många bössmakare förr.

Använd där hellre borrstativ

Skickat från min SM-N950F via Tapatalk

Det finns kröningsverktyg med centreringstapp om man vill lyxa till det.
Jag brukar använda handförsänkare och våtslippapper. Avslutar med baksidan på slippapperet + autosol.

Om man nu vill så kan man ju fila till en guide med sin skruvdragare som är minst 1.5ggr diametern för att få styrning helst då i något som är mjukare än pipan i fråga. så för att göra en kröning behöver man inte en svarv. Men det ger ju frågeställningar ... Är leverantören så kass så hen inte kröner pipan korrekt eller har den skadats/kortats? då är det ju befogat