Luftvapen.info

Jag har funderat en del över varför många / de flesta, tycker ”plinkningsmål” är roligare än måltavlor.

Grundläggande, tänker jag att snabb omedelbar belöning (feedback) är osykologiskt oerhört potent. Fördröjd belöning, är betydligt mindre effektivt för påverkan av beteende. Monumentalt bevisat i etttusensjuttielvamiljoner psykologiska experiment.

Fallmål och spinners är med 99% sannolikhet mer effektiv träning än klassiska papptavlor.

Med FY tillkommer dessutom en variation i skyttesituationen, som stationära klassiska tävlingsformer saknar.

Detta sagt utifrån mitt akademiska oerspektiv ”hur påverkar man människor?”. Det kan finnas andra individpsykologiska, behavioulistiska, socialpsykologiska och jag vet inte vad, perspektiv på skytteprestationer.

Viktigast, är nog ”zonen”,mindfullness,zen eller hur man nu vill uttrycka det. ”Vila i här och nu!”

Då blir lågenergi .22 eller .177 luft inte poängen. Men just därför är det olyckligt att utestänga tävlande på tekniska grunder.

Varit på en tävling där dom hade särskjutning genom att skjuta fem skott på tavla & sedan räkna ihop poängen, det är ett utmärkt sätt för att särskilja skyttarna på, men GUD va trist det var att kolla på... Gäsp

Inom FT så skjuter dom som särskjuter om en placering samtidigt i stående ställning mot varsitt fallmål på 35-40m där publiken hela tiden ser vad som händer & gör det hela spännande att kolla på. En tavla ger inget förrän man räknat ihop resultatet & inte ens då är det särskilt spännande.

Samma ute på banan, när den lilla spinnern snurrar som besatt på 50 meter ger det en omedelbar tillfredsställelse.

Beror ju på i många tävlingsformer på hög nivå gäller tavlor av alla dess slag, de visar ju direkt hur det gick.

Visst skidskytte är ett idag här populärt undantag, där slår luckan igen vid träff, men man måste nu skjuta under att man åker skidor så mycket man kan med, kombinationen ger j att vanliga tavlor är dumt.

Min personliga favorit är filosofiskytte, man åker tex till en sjö nånstans och skjuter lite, men tar mer tid till att fundera.

Det är nog detta som inte gjort mig till en tävlingsmänniska, jag vill mest varva ner och ta det lungt när jag skjuter.

Ok nu låter jag fullständigt oseriös givetvis, men jag skulle kunna sitta med ett enormt ställ bakom mig med alla möjliga luftvapen, och byta lite då och då, det stör mig inte mycket.

Tyvärr funkar det ju inte så, men jag var upp till Arnenark på deras flerdagarstävling, och helt klart märkte jag att jag hellre provade olika vapen än tävlade, tävlade gjorde jag med en av de värre val man kan göra en HW 80 .25 trimmad så hårt det gick, en bit över 30j

Aldrig skjutit med förr lånade bössan och sköt några skott på inskjutningsbanan och frågade ägaren vilket avstånd den var inskjuten på.
Sen direkt ut.

Bortkastat tänkte nog de flesta, jag använde inte ens min egen bössa.

Ok det finns förklaringar till att det inte blev mer, men jag insåg att på de tävlingar söderöver är det hårdare, folk dyker upp för just tävlandet främst osv, jag passar inte in i det där.

Men om en klubb fanns hör hade jag gärna övningsskjutit med dem.

Ok har väl inte så mycket med frågan om tavlor eller snurror och fallmål direkt att göra.

Silwer skrev:..
Min personliga favorit är filosofiskytte, man åker tex till en sjö nånstans och skjuter lite, men tar mer tid till att fundera.

....

Tja, men jag gillar det, gjorde det en hel del förr.

Ofta flöt nåt förbi ute på sjön, perfekt ;-)

Silwer skrev:Tja, men jag gillar det, gjorde det en hel del förr.

Ofta flöt nåt förbi ute på sjön, perfekt ;-)

Med dagens miljökritiska tänkande är det rena döden att skjuta rätt ut i sjön med tanke på blyet som ligger kvar där ute. Sen att det är avreagerande för tankarna och själen är något helt annat,

Jo jag var dum, jag får erkänna det.

Fasansfult.

Silwer skrev:Jo jag var dum, jag får erkänna det.

Fasansfult.

Passa dig så inte Greta får höra det bara. Jag förlåter dig ändock för dina synder ty du hade roligt för stunden.

Det var ju någon här som för ett par månader sedan hänvisade till någon offentlig utredning, som kom fram till att det krävs kraftig syra för att frigöra blyet ur kulor i naturen, Vilket ju inte finns.

Utredningen var väl Finsk, men godtogs även av svenska myndigheter.

Så lägg av med "Gretaångest" på på just denna punkt. På det stora hela, har hon en poäng. Men hon är själv klok nog att inte lägga sig i detaljer och åtgärder. Det är ok och klokt för en djäkligt smart 16 åring. Vad fan, hon har inga anspråk på att frälsa världen likt Jesus! Bara påpeka ett problem. Begriper inte varför folk i Sverige hetsar upp sig.

"Blanda inte in mina blykulor!"

Der är väl isf hagelskytte mot sjöfågel.

Eller?

Allt som plingar, ramlar, faller, går sönder eller på något sätt förstörs är roligare än att skjuta på tavla imo. Tavla är perfekt för inskjutning, utvärdera ammunition eller annat som kräver att man ser exakt var skotten tar.

My two cents ...

dano_swe skrev:Allt som plingar, ramlar, faller, går sönder eller på något sätt förstörs är roligare än att skjuta på tavla imo. Tavla är perfekt för inskjutning, utvärdera ammunition eller annat som kräver att man ser exakt var skotten tar.

My two cents ...

AMEN

Kan dock tycka att när det gäller avkoppling så finns det inte mycket som slår.
Mörkt ute, ingen stress på något vis, upplyst tavla, skjuta på en BR tavla på 25m, du får återkoppling i samma stund som du tryckte av.

Jag förstår att detta låter hemskt för en del, men för min del är det nog vid de tillfällena som jag uppnått ZEN

Tja liknar min beskrivning, ser inget hemskt i det.

Jag hade en sjö med som förstöre allt.

Idag är det inte så lätt längre, åsynen av ett vapen kan leda till mobilsamtal till polisen.

Fy fan vad jag saknar 90talet trots hur mycjet bättre luftvapen det finns.
Folk hejade på en längs stigen med bössan över axeln, allt sånt dog iom terrorism.

Det sjuka är ju vad polisen valt, sim när de tog in insatsstyrkan för en bågskytt som inte gjort nåt fel men blivit sedd med vapen.

Det är npt underligt med luftvapen, ibland begandlas de som leksajer i andra fall är de plltsligt livsfarliga och måste bekämpas.

Det har blivit nåt fel, tysta svaga vapen borde premieras anser jag.
Sörskilt i stadsområden, udag ör de hprdaste reglerna just i Uppland och ut mot Västerås.

Jag ogillar viljan att komma till nåt fungerande, den ör noll de bestämmer så är det slut med det.

Att folk med jrutvaoen isf jan ställa till ett helvete tycks inte finnas i tanken.

Ni vet det är nåt skumt med dig om du vill ha licens på ett luftvaoen.

Det är blyförbud i grunda vatten och sankmarker eftersom fåglar äter småsten för att hjälpa till och smälta maten. Fåglar har stark magsyra.

dano_swe skrev:Allt som plingar, ramlar, faller, går sönder eller på något sätt förstörs är roligare än att skjuta på tavla imo. Tavla är perfekt för inskjutning, utvärdera ammunition eller annat som kräver att man ser exakt var skotten tar.

My two cents ...

Man skulle kunna gräva litet djupare i det här, men litet har jag funderat på det du säger.


Dels skulle jag vilja påstå att det finns en kategori "fyrverkerinjutning". Åtminstone om det inte är förknippat med fara, tycks i stort sett alla gilla när det smäller, ryker, visslar, brinner och blixtrar. Annars skulle inte fyrverkerier vara så allmänt uppskattade.

Och de flesta barn gillar knallpulver, panga ballonger - och jag kan inte låta bli att blåsa upp mindre papperspåsar, och smälla dem. Barnsligt kul! Jag blir lika nöjd och glad varenda gång. Inte minst därför att jag inte lyckades så bra med det som barn. En av mina favoritleksaker, var små plastraketer med metallmekanism i nosen, som antingen kunde laddas med knallpulversnutt, eller ett ollonskott. Så hivade man upp dem i luften, och när de slog ner i asfalten small det till. Nu säljer inte leksaksaffärerna ollonskott längre.

Av det skälet är det faktiskt djäkligt häftigt med smällen från ett krutgevär. Och att titta på rökdimmor, mynningsflammor, krutdoften och smällandet från ett gäng svartkrutsskyttar, tycker jag är roligare än att titta på deras måltavlor. Och det är häftigt att se explosioner på film. Och salutkanoner gillar ju många.

Som barn kunde jag inte låta bli att tycka en atombombssvamp på film var fascinerande och vacker. (Tycker jag fortfarande, rent estetiskt.) Av en händelse tror jag, upptäckte jag, att om jag hissade upp en hink med aska från eldningsplatsen, i min klättertall på sådär 3m höjd, och sedan tömde ut askan mot marken, bildades ett jättestort häftigt rökmoln. Som faktiskt påminde om en atombombssvamp, tyckte jag. Jag älskade att leka "atombomb". Ända till den dag min mamma fick ett förtvivlat telefonsamtal från en grannfru, vars upphängda tvätt blivit totalt nersotad.

Nu var min mor en mycket förstående mor, som dessutom hade kvar ett busfrö i sig, så hon tyckte det var både ett både uppfinningsrikt och kul sätt att använda repstegen hon satt upp i tallen. (Ovanligt lång, inte så där fisigt korta som de är idag.) Hon beklagade, att av uppenbara skäl, fick tyvärr den leken upphöra.


Dels lutar jag åt att det finns en kategori "förstörelse- och kaosnjutning". Varenda kotte vet, att det är spännande att bygga ett högt torn av klotsar. Hur nöjd man än är över den prestationen, vet alla också att man känner ett glädjerus över att smälla till tornet, så allt faller ihop. Jag tror de allra flesta är fascinerade över att se sådana där superskickliga kontrollerade sprängningar av byggnader, som bara "pyser ihop" i ett moln av damm och bråte.

Min mor hade gång som barn med sina kompisar byggt små lerberg längsmed en brandmur. I dessa stack hon rejäla smällare, och sprängde lera över hela murväggen. Portvakten blev vansinning, jagade barnen runt kvarteret, och och gav dem smörj. Sedan fick de skura väggen. (Detta var 40-tal, så barnaga var inte ovanligt. Men å andra sidan var smällarna förmodligen litet kraftfullare. )

Krossa porslin är en klassiker. På klassiska Grekiska bröllop, slänger och krossar man avsiktligt porslin mot golvet, som för att markera och ytterligare förhöja upplevelsen, när dansen, firandet och stämningen är på topp. Min mamma samlade en gång ihop allt mindre kul porslin till en av mina födelsedagsfester, så att vi kunde tävla i porslinskrossning med bollkastning. Pilbågs- och luftskytte ingick som andra tävlingsgrenar.


Jag tror att båda fenomenen ger ett adrenalinpåslag som på något sätt orsakar ett glädjerus. Den exakta psykologiska mekanismen skulle jag vilja förstå.

Men min poäng är, att det rör sig om allmänmänskliga fenomen, som inte är specifika för skyttar. Och ändå tror jag att dessa saker litet blint förknippas med skytte. Och bidrar till att många svenskar tycker skytte är suspekt syssla och intresse


Senare återkommer jag med tankar kring känslor av makt och omnipotens, som jag också tror hör till skytteupplevelsen.

Det där med att känna tillfredsställelse över att känna att man behärskar något som inte är busenkelt, dvs träffa målet, är en så uppenbar aspekt på skytte, så det tycker jag inte finns så mycket att orda om.

dano_swe skrev:Allt som plingar, ramlar, faller, går sönder eller på något sätt förstörs är roligare än att skjuta på tavla imo. Tavla är perfekt för inskjutning, utvärdera ammunition eller annat som kräver att man ser exakt var skotten tar.

My two cents ...

Håller med till 100 procent. Kan tillägga att det är hundratals timmar av 'tråkigt' tavelskytte som gjort att jag skjuter någorlunda hyfsat idag, om än på kortare avstånd. För mig har tavelskytte varit nödvändigt för min utveckling som skytt, och är naturligtvis fortfarande ett viktigt och centralt inslag i mitt skytte. Men självfallet vill man skjuta på lite annat ibland. Jag hade gärna provat på Firebirds explosiva luftvapenmål, men dessa går inte att få tag på i Sverige (vad jag vet). Har försökt beställa från utlandet, men här sätter tyvärr vår trista lagstiftning stopp.

Säger bara silhouetteskytte!! Jäsikens så kul!

Har både fasta rack och "lösa" klassiska mål, och som lösa är förbaskat kul att träffa på alla avstånd.

Henno3 skrev:Säger bara silhouetteskytte!! Jäsikens så kul!

Har både fasta rack och "lösa" klassiska mål, och som lösa är förbaskat kul att träffa på alla avstånd.

Har tänkt på sådana, men blir det inte ett jäkla springande då dom ska ställas upp igen, eller du har hittat på nån lösning där du drar upp dom igen?

En sak som är sjukt kul är gamla tomma hagelpatroner, dom sprätter iväg fint, dock blev en sur då vi missat att plocka upp någon enstaka en gång så det blev liv på skjutbanan ,så jag gav bort allihop, en hel plastkasse som jag fått till en kompis grabb som älskar att skjuta på dom. Folk kan va så jävla gnälliga ibland.

Luftpangarn skrev:Jag har funderat en del över varför många / de flesta, tycker ”plinkningsmål” är roligare än måltavlor.
...

Jag tror det beror på att man vinner över något. När man skjuter mot tavla så förlorar man över sig själv oftast, då man önskar resultatet vore bättre. Det krävs en stor ansträngning för att bli så bra att 50poängarna börjar ramla in. Alla som tagit Pistolskyttekortet vet hur det känns att jaga guldserier. Kan vara tröstlöst, och jag anser det är skit att folk ska hålla på med det faktiskt! Reglerna borde reformeras, skytte är mer en umgängesform än något annat för de flesta och man borde lägga all betoning på säkerheten och aktivitet istället. Det är hjärtskärande att se folk behöva sälja sin ögonstenar för att dom har fått nått handikapp med åldern.

Hur som helst så är det kul att bekämpa och segra. Speciellt när man fort glömmer bort allt man missar, vilket är lätt när man bara gör hål i luften.

Högg nyss på ett billigt skidskyttemål på Tradera!

En tråkig sak med spinners är att om man missar så ser man inte VAR missen tagit. Jag brukar därför ibland sätta upp en pappskiva eller en bakvänd måltavla bakom spinnern.

En sak jag tänkt på är ett mål med ringar i olika storlekar inne i varandra, som en pricktavla fast i metall. Varje ring skall där ha en egen tonhöjd så att det hörs vilken av ringarna man träffat. En besvärlighet med detta är att slaget som en luftgevärskula ger mot en metallbit inte är idealisk för att få metallbiten att klinga. Bygger man exempelvis ett "ring-the-bell"-mål funkar det bättre om man skjuter mot en kläpp som slår mot klockan än om man skjuter direkt mot klockan.
Någon som sett nåt sånt mål med ringar?

sfe skrev:En tråkig sak med spinners är att om man missar så ser man inte VAR missen tagit. Jag brukar därför ibland sätta upp en pappskiva eller en bakvänd måltavla bakom spinnern.

En sak jag tänkt på är ett mål med ringar i olika storlekar inne i varandra, som en pricktavla fast i metall. Varje ring skall där ha en egen tonhöjd så att det hörs vilken av ringarna man träffat. En besvärlighet med detta är att slaget som en luftgevärskula ger mot en metallbit inte är idealisk för att få metallbiten att klinga. Bygger man exempelvis ett "ring-the-bell"-mål funkar det bättre om man skjuter mot en kläpp som slår mot klockan än om man skjuter direkt mot klockan.
Någon som sett nåt sånt mål med ringar?

Du har ju den här som är nåt liknande med tre olika klockor i olika toner.
För att följa länken så måste du registera dig.

Jag skjuter ganska ofta en blandning av tavlor och medicinburkar. När jag ändå är framme och byter tavla, reser jag burkarna igen. Om jag inte är väldigt koncentrerad på siktesjustering eller ammotest, då bryter burkar mitt i alltihopa tankegångarna.

_Axel_ Intressant ide att man "vinner" mot ett "antingen eller" mål. Det kopplar ju dessutom litet till "kill zone". Och det heter ju faktiskt "fälla sitt byte" på svenska.

Tanken på ringar inuti varandra har jag också tänkt på. Det ger också omedelbar återkoppling / belöning. Den där bomben är inte så tokig. Klockorna ger förmodligen extra "förstärkning". Jag körde ringklocka på barn som kastade bollar i hinkar en gång. Tillsammans med glada tillrop och godisbitar i belöning, blev aktiviteten en succe på midsommarfestplatsen.

Pappskiva bakom spinner är inte så tokig ide. Iaf okomplicerad.

Jag funderade på en "mosaikvägg" av fyrkanter runt centrummålet, som omedelbart skulle visa var bommen tog. Bästa konstruktionen jag kan komma på, är att träffad "mosaikbit" slås in, och sedan litet långsamt skjuts ut igen.

(Någongång i framtiden kanske jag bygger äkta exploderande plastflaskor som sjömål. Ute på isen kunde också vara häftigt. Gäller bara att inte överdriva, så det blir "allmänfarlig ödeläggelse". )

börne skrev:

Henno3 skrev:Säger bara silhouetteskytte!! Jäsikens så kul!

Har både fasta rack och "lösa" klassiska mål, och som lösa är förbaskat kul att träffa på alla avstånd.

Har tänkt på sådana, men blir det inte ett jäkla springande då dom ska ställas upp igen, eller du har hittat på nån lösning där du drar upp dom igen?

För att följa länken så måste du registera dig.

Övningsmålen är ju av klassisk spinnersmodell.

För att följa länken så måste du registera dig.

Dessa tävlingsmål dras upp från skjutplatsen. Men dom "lösa", där blir det ju ett jäkla springande. Ett problem är att hitta dom också, då dom kan flyga iväg en bra bit.