Roligaste skyttet sedan 1972 - flytande mål!
Postat: 06 aug 2019, 01:05Jag har haft så sjukt roligt skytte idag! 
Jag satt på stranden och bara öste iväg skotten mot två flytande träbitar ute i vattnet. Naturligtvis blev det svårare och svårare, alt efter som träffarna knuffade träbitarna längre och längre ut. 
Till slut kunde jag inte se träbitarna, de var ju rätt mörka i vattnet mot solnedgången. Dessutom lyckades jag pulvrisera den lilla träbiten i småbitar, som definitivt inte gick att se på 25-30m.
Jag sköt med min nya bössa Umarex Hämmerli 850 CO2. Och magasinen bara snurrade på som riktiga lyckohjul.
Bössan är verkligen en sann fröjd. Precisionen är fantastisk i mina ögon. Det är nog det där med att den har Lothar Walter pipa. Jag tror jag inser att det faktiskt gör skillnad, och det verkar inte bortkastat ens på mig.
Truglo riktmedlen har mycket mindre lysande prickar än på QB78 eller AT44, så de inbjuder faktiskt till precisionsskytte. Jag tänker vänta med kikarsiktet, tills jag fått skjuta mig litet "mätt" på de öppna riktmedlen.
Min första ide var att skjuta på flytande golfbollar. De är ju vita och fina, som borde synas väl, tänkte jag. Men nej då, de flyter alldeles för lågt för att synas utan kikarsikte - då går det nog.
Bollarna kommer flytande från en lyxig golfklubb, där folk står och slår ut mot vattnet mellan champagneskålarna.
Jag har läst flera gånger att man inte 1) skall skjuta på golfbollar - varför? 2) aldrig mot vatten. Det senare kan jag nu intyga inte är helt ofarligt. Med rundnosade kulor slår de ner och sjunker omedelbart. Men med spetskulor, fick jag studs några gånger, och det vete fan hur långt de flyger då?! Kanske många hundra meter? Från första studs på 40m, kommer andra nedslaget kanske 15m bort. Sedan vet jag inte.
Skjuta så här är jättekul. Man ser direkt var bommar tar, och tydligt ljud vid träffar. Riktigt livat med små vattenkaskader.
Varför nämner jag 1972? Jo för då hade min pappa ordnat familjesemester i det kommunistiska Bulgarien, dit inga västerlänningar på den tiden åkte. På Arlanda kom min pappa på att han glömt reskassan hemma. Min mamma hade 200kr i plånboken. De semestrade vi gott på, tills en annan svensk öststatsaffärsman i en helt annan bransch kom med pengar. (Kreditkort existerade inte i östblocket, överföra pengar skall vi inte tala om.)
På väg till badstranden, hade en man snickrat ihop ett tivolistånd, och i detta ett mekaniskt animerat landskap, med plåtgubbargubbar och djur som dök upp bland kullar och träd. Dessa skulle man skjuta ner med luftgevär. Mannen hade på något sätt lyckats få driva en privat verksamhet utanför femårsplanen.
På vägen ner och vägen hem från stranden, fick jag skjuta. För varje träff fick jag en gräddkola, som i rättvisans namn min 4 åriga syrra fick - jag fick ju skjuta. Jag blev frälst på skytte, och nästa resa hade min pappa köpt en luftpistol till mig.
Notera min jättehightech diabolinputtare.
För att följa länken så måste du registera dig.
För att följa länken så måste du registera dig.
För att följa länken så måste du registera dig.
Jag satt på stranden och bara öste iväg skotten mot två flytande träbitar ute i vattnet. Naturligtvis blev det svårare och svårare, alt efter som träffarna knuffade träbitarna längre och längre ut. Till slut kunde jag inte se träbitarna, de var ju rätt mörka i vattnet mot solnedgången. Dessutom lyckades jag pulvrisera den lilla träbiten i småbitar, som definitivt inte gick att se på 25-30m.
Jag sköt med min nya bössa Umarex Hämmerli 850 CO2. Och magasinen bara snurrade på som riktiga lyckohjul.
Bössan är verkligen en sann fröjd. Precisionen är fantastisk i mina ögon. Det är nog det där med att den har Lothar Walter pipa. Jag tror jag inser att det faktiskt gör skillnad, och det verkar inte bortkastat ens på mig.
Truglo riktmedlen har mycket mindre lysande prickar än på QB78 eller AT44, så de inbjuder faktiskt till precisionsskytte. Jag tänker vänta med kikarsiktet, tills jag fått skjuta mig litet "mätt" på de öppna riktmedlen.
Min första ide var att skjuta på flytande golfbollar. De är ju vita och fina, som borde synas väl, tänkte jag. Men nej då, de flyter alldeles för lågt för att synas utan kikarsikte - då går det nog.
Bollarna kommer flytande från en lyxig golfklubb, där folk står och slår ut mot vattnet mellan champagneskålarna.
Jag har läst flera gånger att man inte 1) skall skjuta på golfbollar - varför? 2) aldrig mot vatten. Det senare kan jag nu intyga inte är helt ofarligt. Med rundnosade kulor slår de ner och sjunker omedelbart. Men med spetskulor, fick jag studs några gånger, och det vete fan hur långt de flyger då?! Kanske många hundra meter? Från första studs på 40m, kommer andra nedslaget kanske 15m bort. Sedan vet jag inte.
Skjuta så här är jättekul. Man ser direkt var bommar tar, och tydligt ljud vid träffar. Riktigt livat med små vattenkaskader.
Varför nämner jag 1972? Jo för då hade min pappa ordnat familjesemester i det kommunistiska Bulgarien, dit inga västerlänningar på den tiden åkte. På Arlanda kom min pappa på att han glömt reskassan hemma. Min mamma hade 200kr i plånboken. De semestrade vi gott på, tills en annan svensk öststatsaffärsman i en helt annan bransch kom med pengar. (Kreditkort existerade inte i östblocket, överföra pengar skall vi inte tala om.)
På väg till badstranden, hade en man snickrat ihop ett tivolistånd, och i detta ett mekaniskt animerat landskap, med plåtgubbargubbar och djur som dök upp bland kullar och träd. Dessa skulle man skjuta ner med luftgevär. Mannen hade på något sätt lyckats få driva en privat verksamhet utanför femårsplanen.
På vägen ner och vägen hem från stranden, fick jag skjuta. För varje träff fick jag en gräddkola, som i rättvisans namn min 4 åriga syrra fick - jag fick ju skjuta. Jag blev frälst på skytte, och nästa resa hade min pappa köpt en luftpistol till mig.
Notera min jättehightech diabolinputtare.
För att följa länken så måste du registera dig.
För att följa länken så måste du registera dig.
För att följa länken så måste du registera dig.
