Nitro skrev:Luftpangarn skrev:Jag bara inte fattar hur det fungerar.
Det är nog inte meningen att man ska fatta allt
Nä, det har du nog rätt i. Det är bara det att när jag var liten tänkte jag att allt går att lära sig och förstå. Och jag har nog aldrig blivit riktigt vuxen på det sättet.
Jag fick mig dock en rejäl tankeställare någon gång i sena tonåren, när min mamma och jag satt och pratade efter middagen. Vet inte hur ämnet kring bilkörning kom upp, men rätt vad det var sa min mamma -"jag har egentligen aldrig fattat det där med växlar och koppling". Men herregud, tänkte jag, och utbrast nåt i stil med "hur sjutton bar du dig då åt att lära dig köra bil?"
Men hon hade ju helt enkelt lärt sig utantill. Kopplingen hade hon fått känsla för, även om funktionen var något oklar.
Växlar hade något med kugghjul att göra, så mycket hade hon fattat. Och min mamma gillade kugghjul. Hur de griper in i varandra och så. Så när LEGO kom med sina första kugghjul, köpte hon omedelbart sådana till mig. Men fan vet om hon någonsin reflekterade över utväxlingar.
Eller rättare sagt, det gjorde hon faktiskt när hon en gång skulle köpa sig en cykel. Då frågade hon mig faktiskt hur fan växlar
egentligen tekniskt fungerar. Och några år före sin död sa hon med uppenbart fundersam min -"Jag har alltid undrat varför det går snabbare att koka saker i en tryckkokare?". Så vid 75 fick hon förklaringen.
(Vid tryck kokar vatten vid högre temperatur.) Så det var kanske tur att hon tyckte jag skulle få en ångmaskin när jag var liten. För övrigt den aningen pojkaktiga del i henne som tyckte tyckte det var ok att leka med eld, att jag skulle ha modelljärnväg, köpte smällare åt mig, och föreslog att jag skulle få ett schysst luftgevär! Blev Diana 35!)
Mycket kan ju den som är tekniskt lagd småle åt. Och kanske den aningen fysikkunnige också vet och fattar hur gitarrsträngar och fysiken bakom oktaver funkar. Men jag ger mig fan på att 99% av alla som spelar gitarr, inte har en susning om saken. Ännu färre har nog ens dimmiga föreställningar om vad fan som händer i ett mixerbord. -"Det är nå't elektriskt, som rusar kors och tvärs genom tråden!" som elektricitetsvisan typ lyder.
Själv åkte jag riktigt på pumpen med matematiken. Och väldigt många, kanske de flesta, lär sig räkna matematik de egentligen inte alls fattar, även om svaret blir rätt. (Skrämmande många varken kan eller förstår ens procenträkning.
Reaskyltar läser de som att ju högre siffra på procenten, desto billigare. Där tar det stopp. Hur många kronor det blir, kan de inte uppskatta.
)
Hur funkar det
egentligen när man släcker eld? Där fick jag mig en rejäl tankeställare så sent som för bara några år sedan, när jag hjälpte min dotter med kemi. Så först en bit över 50, börjar jag fatta litet mer om eldsläckning. Då blir det verkligen lätt att hålla sig för skratt.
Att man kan kväva eld med en filt eller så, det fattar alla, och på ett kemiskt / fysikaliskt ganska i grunden korrekt sätt. "Utan syre / luft = död" ungefär.
Men så har vi det där med pulversläckare. Så fick jag reda på att de typ är bakpulver det handlar om. -Aha! tänkte jag, och många andra med mig. Värmen i elden gör att pulvret utvecklar en djäkla massa (måste det ju då vara) koldioxid, som kväver elden. Och den förklaringen nämnde jag dessvärre för min kemiläsande dotter. Eventuellt tom med kemisk formel, vilket inte gör saken bättre som förklaring.
Nåja, hon lärde sig i alla fall om bakpulver. Så behöver hon inte stå där och undra, när (om) hon bakar.
Vet inte varför, men så bara för något år sedan, läste jag om brandsläckare. Där påpekades att de flesta har samma felaktiga uppfattning som jag hade, om hur släckningspulvret funkar. Dess funktion är nämligen som "termisk last". (Om det handlar om kemi eller fysik, eller en kombination, vet jag däremot fortfarande inte.)
Och plötsligen fick jag svaret på en fråga som föll mig in, redan för många decennier sedan, men som hamnade i min "bucket list" över saker jag vill ha reda på innan jag dör.
Hur fan funkar det
egentligen när man släcker eld med vatten? Att vattnet på något sätt skulle kväva elden, verkar ju inte helt troligt.
Men nu insåg jag plötsligen att vattnet också funkar som en "termisk last". När vattnet förångas, tar det ju upp värme, och kyler ner det som brinner, så att den kemiska reaktionen upphör. Och plötsligen drog jag mig också till minnes en brandsoldat i TV, som stod framför en brinnande byggnad, och sa något i stil med "det är svårt att komma åt att
kyla ner tillräckligt med vattnet". Något som då fick mig att börja undra litet. Men nu förstod jag plötsligen vad han menade.
Och plötsligen fick jag också svaret på en annan fråga ur min "bucket list". Nämligen varför funkar det att blåsa ut ljus? Det borde ju snarare funka som blåsbälgen till brasan?! Den frågan tror jag hamnade i "bucket"-listan tidigt i livet.
Vad lär man sig av detta? Jo, det finns massor av användbar kunskap, där man egentligen inte alls fattar hur det funkar. Hur man släcker eld till exempel. Och visst, jag måste inte veta varför jag skall hålla under, fast jag skjuter uppåt eller neråt. Men det är ändå något som skaver i mig... Fast det är ju bara som jag är.
PS Historien bakom bakpulvret är verkligen hjärtknipande romantisk. En kemist på 1800-talet och hans fru, älskade båda att äta nybakt bröd till frukost. Det var bara det att hans fru knappt kunde äta något mer än smakbitar av brödet, för hon var allergisk mot jäst. Kemisten ville så gärna lösa detta åt sin kära hustru. Alltså uppfann han bakpulvret!
Och den historien känns nog ärligt talat kanske som värdefullare, än att kunna den kemiska formeln bakom hur bakpulver
egentligen funkar.
Postat: 19 jul 2021, 17:59
