Lattjo, här på Ingarö, Värmdö, och min lilla ö, är det gott om älgar. Tyvärr har en del av ettåringarna betett sig riktigt folkilsket häromåret. Jag blev personligen attackerad men det var något som gjorde att jag hade på känn att det var fel på humöret, så jag han ställa mig bakom en elstolpe, så han dundrade förbi i full fart, fast på två meters avstånd. Men tokfan bromsade in 100m bort och vände om för förnyad attack, och jag bytte sida om stolpen.
På Värmdö jagade de in folk i sina bilar. Men länsstyrelsen vägrade ge tillstånd att skjuta dem, innan någon verkligen kommit till skada!
Nåja, under de 20 år jag bott här, har umgänget annars varit högst fridfullt. Bakom mitt hus har jag ett litet kärr, där de och andra djur ibland kommer och dricker. Men visst har jag respekt för dem.
På Värmdö har det dessutom blivit så mycket bäver, att dessa jagas. Självaste Markoolio har varit här och skjutit bäver - stog i tidningen med bild och allt!
På min ö fick vi vira nät kring träd de skulle kunna ha fällt över våra båtar och bryggor.
Främsta skälet till att jag bor här, trots alla vedermödor, särskilt vintertid med isbrytning, avslagna båtpropellrar och annat, är att det verkligen är lantliv, fast ändå så himla nära till allt utbud på Värmdö och i Stockholm. Det betyder mycket med räv, rådjur, grävlingar, hackspettar, havsörn, paddor och grodor, trollsländor, fjärillar mm.
Vi har bla en snok som varje sommardag simmar förbi oss solbadare på stranden, sådär kl 16 +-30min.
Så har den hållit på i ungefär 8 år!
Urskogen är fantastisk, och namnet Trollskogen är mycket beskrivande. Tom med hängmossa, som kräver att träden är ca 150-200 år gamla. För svårt att avverka på ön - därav att skogen klarat sig.
Och min favoritplats är på stranden i solnedgången. Inte sällan med något luftvapen med mig, som jag ju visat bilder på ofta.
Grannungarna är ena fenor på att dra upp abborre, så jag brukar få av dem, så jag får färsk fisk utan att fiska.
Gädda har jag bara testat två gånger att tillaga, med bedrövligt träigt resultat, så det tackar jag nej till.
Fast nu ligger stranden i helskugga fram till mitten av mars. Igår fanns bara min båt i viken, och fingrarna blev bra stelfrusna. Och jag tänkte att nu är det nog definitivt slut på skyttesäsongen. Men se, på tisdag skall det bli tvåsiffrigt!
Jag har tom lärt mig leva med huggormarna.
Blev dock litet mycket den gången jag fick en esping i sandalen. Jag skrek och hoppade till som en kärring på film!
Fast just nu har husmössen inlett vinterattacken. Det följer ofelbart på första nätterna kring nollan. Så nu är det till att vittja musfällor i köket. När jag slagit ihjäl sådär 10st upphör aktiviteten åtminstone några veckor / månader. Innan eventuellt en andra våg följer.
Under många år har jag slängt ut dem på backen. Och under natten har sannolikt grävlingen kommit,, och käkat upp dagens fångst.
Underligt nog kom ingen och åt förra vintern. Kanske var det avsaknaden av kaniner hos mig, som jag vet tilldragit grävlingarnas intresse, som också gjort att de också missat de serverade mössen?
Rådjursstammen på här på ön vårdas verkligen av öns lilla jaktlag. Är det en riktigt tuff vinter, blir det stödfodring, och kanske ingen jakt.
Postat: 04 nov 2021, 19:00