Hejsan Allesammans
Jag har inte varit inloggad på jättelänge men idag så tänkte jag att gör en kopp kaffe och sätter mig ner och går in och kikar på detta eminenta forum...
Denna tråden var överst på listan.
Ja, var ska man börja?
Efter en längre tids återhämtning efter ett missöde så började jag med att ställa upp som funktionär vid ungdomsverksamhet hos min lokala Skytteförening.
Det var svårt att hålla det igång. Först hade vi problem med brandskyddet. Verksamheten fick läggas ner temporärt.
Sedan kom pandemin i omgångar.
Själv hade jag inte mycket ork att bedriva skytte.
Men skam den som ger sig.
Gjorde lite studiebesök hos andra lokala Skytteföreningar för att se hur de hade det samt försöka få ideer och igång samarbete som tidigare funnits i gångna tider.
Vår förening hade det kämpigt. Man ville skrota Luftvapenhallen och verksamheten där för att spara pengar. Endast Skjutbanan och Korthållskytte skulle bevaras fast det hade legat nere likaså.
Dåvarande Ordföranden samt Styrelsen avgick.
Vi var sex personer på årsmötet.
Det var ett ledsamt möte.
Det var i och för sig inte kanske första gången Föreningen "stod med en fot i graven" men det var ytterst dystert.
Det var inte bättre än att jag manades att ta på mig Ordförande rollen, vilket jag gjorde om än motvilligt.
När mötet var slut så var det jag samt tre ledamöter som försökte blåsa liv i verksamheten.
Och det gjorde vi.
Rekrytering till Styrelsen skedde efter hand.
Tror att vi då hade åtta betalande medlemmar.
Idag är vi närmare femtio.
Men det har varit ett massivt arbete och själv har jag varit nära ett nervöst sammanbrott vid ett flertal tillfällen. Men.
Tack vare bra Styrelsemedlemmar och tålamod, lite is i magen och lite tur så har vi lyckats få skyttet på Skjutbanan igång och har trots stora ekonomiska utlägg dvs. investeringar, nu uppnått det medlemsantal som kan bära och subventionera skyttet i Luftvapenhallen framöver.
Som jag ser det så är det föreningens framtid. Det är ju vår "plantskola" för att få kunna få hålla liv i Föreningen 125 år till (vilket vi fyller nästa år).
Vi vuxna MÅSTE stötta möjligheten för att kommande generationer ska få upp intresset.
Det var ju så när man själv var knatte att några "gubbar och kärringar" ställde upp och guidade och uppmuntrade...
Men ja,
det är svårt.
Vänligen Ursäkta ett jätte inlägg
Det får bli en "copy paste" på
FT Ängelholms tråden...
Tack alla ni här som håller forumet igång.
Det är också viktigt.
Jag ska försöka att skärpa mig.
Tack Allesammans.