Luftvapen.info

Den händer konstiga grejor på skjutbanan med min nya Umarex 1911 diabolskjutarpistol. (Skjutbana är i detta fall bord o plats under verandatak, och sedan skyttekorridor ut i skogen, mot berg.)

Pistolen har ingen riktig tryckpunkt ens i SA, vilket många tycker är störande. Så det inbjuder till en "massa" okontrollerade avfyrningar. Nu är jag hyggligt diciplinerad, och ingen idiot, så jag har ju inte fingret på avtryckaren / innanför varbygeln, innan jag är rätt så djäkla nära att ha avsikten att avfyra.

Men det hela verkar funka mycket mer instinktivt än jag ens själv begriper. Ja, jag blir faktiskt djäkligt paff! För inte sällan, träffar jag mitt utvalda mål med mina oavsiktliga avfyrningar = dvs jag har inte ens börjat att medvetet använda riktmedel och sikta. Nu har det här hänt så många gånger de senaste veckorna (inne på ca 2'500 skott), att jag bara inte kan bortse från fenomenet.

Oavsiktliga / dåligt kontrollerade avfyrningar* är några enstaka procent. Lägg till det att man kan inte bara slumpmässigt träffa en 66mm cirkel (burkbotten) på 17-20m avstånd. Det är liksom som att träffa inre halvan av det svarta på en tavla på 10m, typ "bara för att man höjer pistolen"! Det är sjukt! Det skulle kunna hända en gång, men ofta nog att man inte ens blir riktigt förvånad?!?

Grejen är att jag blir litet irriterad. Vad farao skall jag hålla på med att försöka rikta rätt med riktmedlen, om jag tydligen kan skjuta rätt hyggligt instinktivt på rent höftande??? Ja i själva verket, skjuter jag sämre när jag skjuter "överlagt och avsiktligt".

Knasigast av allt, är att jag skjuter mycket sämre mot tavlor, än vad jag gör mot burkbottnar. Vilket ju helt uppenbart bara handlar om psykologi. Väcker tavlor prestationsångest? Medans burkbottnar ju "bara" är på kul? (Fast det är skitenkelt att räkna om resultaten åt båda hållen. Skytteprestationerna är exakt jämförbara för olika avstånd.)

Att psykologi är avgörande, är ingen nyhet. I förrgår blev jag jättemissmodig. Jag skjöt verkligen som en kratta hela tiden. jag la av efter 100 skott, det var ingen ide att hålla på. Det kändes väldigt bra att flytet / mitt normala skyttejag, infann sig dagen därpå.

Vad är era funderingar kring sådana här fenomen?


*Verkar ha att göra med att avfyrningsmekaniken faktiskt verkar kunna bete sig annorlunda ibland! För plötsligen är avtryckaren helt galen några skott i följd, medans jag typ 97% av tiden har mycket bra koll på var någonstans i avtryckarcykeln skottet kommer avfyras.

Tydligast är att om jag använt manuell säkring tex, blir avfyrningspunkten i trycket tidigare, dvs en punkt jag inte är van vid = jag förlorar kontrollen.

Jag tror att din pistol helt enkelt är för dålig för att du ska kunna träna vettigt. Visst, det heter ju att man pressar avtryckaren tills skottet kommer som "en överraskning". Men detta är inte riktigt sant, för att detta ska funka måste det finnas en förutsägbarhet i när avtrycket löser, detta fångas upp av ditt autonoma nervsystem eller som man kanske kan uttrycka det, muskelminnet.

Det går inte an att ha en pistol som avfyrar hipp som happ på diverse faktiska avtrycksvikter, det ska ligga mer eller mindre exakt på den inställda vikten. Tex 500 g för en tävlingsluftpistol, ett kilo på en .22LR-puffra om jag minns rätt (ställt det exakt för många år sedan), 1360 gram på grovpistol (från minnet kan vara fel).

Märk väl: det kan vara högre avtrycksvikter man ställt in, detta är minimum vad som är tillåtet vid tävlingar. Poängen är att det måste vara konsekvent exakt samma annars kan man inte lära muskelminnet - det instinktiva.

På gevär är det inte riktigt lika kinkigt men även där vill man ju ha en distinkt och konsekvet tryckpunkt med ett silkesmjukt knappt märkbart släp i avtrycksmekanismens "steg 2".

När jag var aktiv pistol skytt visste man aldrig riktigt när skottet gick, man låg så nära tryckvikten så det kom lite som en överraskning.
Men det var ju matchpistoler då, billiga grejer kan det nog smälla lite när som.

Jag har detaljstuderat trycket på min Umarex (Walther!?) 1911 diabolskjutande pistol, och kommit fram till att trycket inte är fullt så konstigt, som åsikten jag DELVIS inledde denna tråd med.

OBSERVERA att tråden egentligen handlar just om hur man siktar och skjuter.

Men det i sin tur, har att göra med vad man uppfattar är syftet med skyttet.

DET finns en rätt konstig utveckling av rättfärdigande av skytte med "vanliga" krutpistoler som något slags ens tänkbart vettiga precisionsskyttevapen, att skjuta på tavlor med. Det är helt feltänkt! Militära och polisiära tjänstevapen är tänkta att utöva ultimat våld = döda människor. Visst, man kan ju försöka att bara oskadliggöra opponeter, men grovkalibriga skjutvapen fungerarar väldigt otillförlitligt för det syftet. (Därav intresset för tex elpistoler.)

Vill man skjuta prick, är normala tjänstevapen (krut 9mm; .38; .45 ACP osv) helt åt skogen att använda. De är kassa, ur precisionssynpunkt. Det existerar inte, kommer inte existera, en enda krutpistol, som slår det bästa av luftpistoler.

MEN det återstår, att det ändå finns en knasig önskan / strävan, att skjuta prick med "tjänstevapen".

Men det var inte riktigt vad denna tråd handlar om.

Jag har tänkt efter litet, och jag har nog mera till slut hamnat i det amerikanska facket "gun slinger". Man liksom drar pickan och skjuter. Och målen handlar aldrig om poängtavlor.

För detta ändamål är Umarex (Walther) diaboskjutande pistol halvvägs extremt väl utformat som övningsvapen. Jag närmar mig 3'000 skott på mindre än två månader. Pistolen kostade en bit under 2'000kr. Vad i helskotta hade 3'000 .45 ACP patroner kostat??? --Åtminstone en halv utlandssemester... ;-)

Denna picka har bara en enda brist - den är inte semiautomatisk. Men skjuter man denna pistol väl, kommer man skjuta en krutversion lika bra.

Det var liksom så denna mekaniska plattform uppstod. Walther ville erbjuda ett ekonomiskt övningsvapen till ett av sina krutvapen. Så man konstruerade CP88. Sedan har man flyttat över tekniken i annan formfaktor, som Beretta 92 och Colt 1911.

Tillbaka till mitt ursprungliga "utbrott", så behöver jag kanske fundera på vad för slags skytt jag vill odla och bli? Jag lutar åt att jag trots allt nog inte är så "lugn" typ som jag verkar. Jag kanske gör klokare i att bejaka mitt instinktiva skytte!? Dvs tid, mer än poäng, är nog min starka sida?!


P.S. Min seriösa luftpistol Röhm Twinmaster Trainer, har rätt tillåten avtryckarvikt (sådär knappt 1,5kg) och maximalt tillåten visirlinje, osv. Den är i grunden konstruerad just för att erbjuda ekonomiskt övningsskytte, som komplement till krutsskytte. (Precis som Umarex/ Walther 1911.)

Min 7.5" Colt SAA har extremt fint polerat trycke, och på sådär bara någonstans över 500 gram... Helt otillåtligt och farligt i krutsammanhang, men fan va bra den skjuter!

Det finns verkligen luftvapen som utgör extremt bra komplement till sina krutmotsvarigheter.

Jag har sett en gammal instruktionsfilm som visar utbildning på 1911:an i US army under andra världskriget och de sköt alltid 2 snabba skott, aldrig ett skott i taget och sikta mellan varje skott, alltid 2 snabba skott sen sikta och 2 snabba skott igen, det säger en del om vilken precision vapnet faktiskt har i ett skarpt läge, avtrycket i en skarp 1911 är kort och inbjuder till hög eldhastighet som är att föredra framför att sikta noga eftersom det knappt hjälper för att träffa målet. 1911 A1 som tillverkades under kriget massproducerades i enorma mängder och toleranserna blev nog därefter så det kunde nog påverka egenprecisionen.

Tempest skrev:1911 A1 som tillverkades under kriget massproducerades i enorma mängder och toleranserna blev nog därefter så det kunde nog påverka egenprecisionen.

Blev nyfiken & googlade & c:a 2 miljoner tillverkades under WW2.