Luftvapen.info

När är FT som bäst?

Vad anser ni vara det bästa som FT gett er?

För egen del är det alla härliga vänner man skaffat sig som drar en mot skjutbanan vecka efter vecka i snart 6 år! Kom att tänka på detta nu när det startats en tråd om hur figurerna bör se ut, sånt trams som kan ta död på intresset för egen del om det ska styras in i minsta lilla löjliga detalj

Detta är "FT" som bäst... kvällen innan ett Riksmästerskap i Skepplanda Juni 2015



Sen finns det såklart mängder med skytterelaterat som är bra, men just gemenskapen älskar jag

Minns ni den kvällen grabbar... satan va skoj vi hade

Det korta svaret, när man vinner en tävling.

gubbe skrev:Det korta svaret, när man vinner en tävling.

Va så längesedan nu så har glömt

Får testa i Fjäder 16J..." hästen" går fan bra alltså

Det långa svaret.

Att man lärt känna en massa sköna typer runt om i landet.
Att man efter mycket labbande fått ihop en bössa som motsvarar ens förväntningar.
Jag menar att hur många år sköt man inte med diverse olika kombinationer bössa/ammo utan att få till dom träffbilder man ville ha.
Att sitta en varm sommarkväll och träna.
Att bygga en bana och sen få besök av skyttekompisar.
Att sitta och snacka kvällen innan en tävling i en klubbstuga eller tält.
Att känna att man presterade så gott man kunde på en tävling.
Att vinna en särskjutning. Fruktansvärt jobbiga.
Att få glädjen att tävla internationellt.

Tänkte ju ni skulle dela med er vad FT gett er för glädje i denna tråden, men det blev visst kaos även här

Det är såklart väldigt olika när man upplever FT som bäst.
Ja så klart är det snabba enkla svaret när allting stämmer och man gör ett bra resultat.
Men för min del så är det lite upp och ner.
Senast i Mörrum så hade jag stora problem med att tolka vinden rätt.
Men vid de tillfällena man fäller mål efter mål i svåra vindförhållande på långa avstånd, typ siktar 5-10 cm utanför KZ, för det har faktiskt hänt det också, då känns det djädrigt gott.

Kommer även ihåg ett par mål som stod mer eller mindre i mörker och man kunde bara skymta målen och sen gissa till var killzonen var på 45-50m och det blev fällning, då känns det också djädrigt gött.

Ja oavsett så gillar jag när det blir lite allvar.
Är helt klart tävlingsmänniska och vill prestera bra.

Tycker som sagt om gemenskapen. Snackar man rent skyttemässigt så ger känslan när man sitter där & man håller ut för vinden på ett långmål & då man dessutom har perfekt ljus & ser kulan smita in mitt i "HZ" kommande snett från sidan & ovanifrån, det ger lite ståpäls

börne skrev:Tycker som sagt om gemenskapen. Snackar man rent skyttemässigt så ger känslan när man sitter där & man håller ut för vinden på ett långmål & då man dessutom har perfekt ljus & ser kulan smita in mitt i "HZ" kommande snett från sidan & ovanifrån, det ger lite ståpäls

Ja såklart så betyder ju gemenskapen väldigt mycket.
Hade jag stått själv i Sverige med att hålla på med FT då hade jag snart tröttnat. Det är i combo med alla andra som gör det så skoj

Då jag är lite "extrem" då jag älskar våra internationella tävlingar
med 3dagars skyttemaraton så får det bli min favorit.
Sen älskar jag att gå våra svenska tävlingar med 30 måls banor.
Det blir mycket snack och roliga skämt på våra tävlingar. Tror det är därför jag
har svårt att tända till på dessa. Blir för mycket kompis skytte.
Dock är detta höjdpunkter att träffa sina skytte kompisar och ha kul.
På samma sätt som att träffa mina kompisar från hela världen när det
är internationella tävlingar.

Jag är ser det nog inte riktigt på samma sätt som ni andra.

För mig är det en riktig höjdare att få några timmar för sig själv. Övandes på olika skytteställningar och lira med/mot vinden. Andning mm. Efter tex en stressad vecka på jobbet finns det inget bättre sätt att komma i balans igen! Man får liksom tillbaka kontrollen....


Skickat från min iPhone med Tapatalk

Jag har legat lite på latsidan några år tack vare ett ständigt strulande med gevär o sikte. Men efter SM tände jag till igen, allt fungerar och det är bara upp till mig igen. Härlig känsla som gett mig en ordentlig gnista för att träna mer seriöst. De senaste gångerna har det varit sittande på kudde och stående skytte och allt faller på plats mer och mer.

För övrigt har vi en jäkla god stämning i klubben som börne säger och utan den hade det nog varit svårt att hålla ut i nergång.

Sedan har vi alla trevliga skyttar i övriga Sverige som man får träffa på då och då och alltid levererar god stämning.

Så FT är bäst alltid