Även min far hade svårt att släppa ifrån sig Mitt Bavaria 50. Nr 1793 och köpt för 720kr på Järnia -82 eller -83 (tippar jag på). Uppfattade det som stort & mycket kraftfullt på den tiden. Gick tvärs igenom en rejäl konservburk fylld med jord på 15m. Om jag fattat rätt så är det ett stort samlarintresse för dessa bössor i USA bla.
Förra helgen började jag att serva bössan. Den var betydligt mindre & smäckrare än jag minns den. Pipan är lång och kvalitetsintrycket är högt (nu när man har lite att jämföra med). Det är skjutit en j-kla massa skott med den, ammunitionen har inte alltid varit diaboler

, stått uppspänd i en garderob i ett par år, och den har aldrig blivit smord eller servad tidigare. Ändå gjorde den 185,6 m/s med JSB och med god precision med de öppna riktmedlen som är gjorda helt av metall.
Rev isär den och rengjorde den från minst 25 år gammal tjock äcklig grå-brun tar. Skrapade bort förhårdnader på cylinderpackningen och lade den i olja över natten. Polerade avtrycket och monterade en Maccari-fjäder. Fjädern skulle passa en hel rad BSF men var ca 1 cm för lång och krävde att jag kapade den. Om man inte haft isär gamla Diana och liknande där avtryckaren sitter "inuti systemröret" och där en hylsa ska in bakifrån (lång förspänning) så är det aning knepigt att meka med bössan i början.
Nu ger piplåset ifrån sig en kvalitativt klickljud. Avtrycket är rent & mjukare men aningen gummiartat. Bössan skjuter hål-i-hål på 10m i 198 m/s med JSB och 211 med Dogg Match. Ger ifrån sig en ganska dov smäll med en rekyl som går att bemästra helt enligt min mening utan twang (vilket den iofs var med originalfjädern oxå).
Bild kommer...