Det är fruktansvärt mycket psykologi i det. Ett litet test. Ta ett nästan omöjligt mål, sikta på det med oladdad och ospänd bössa. Man kan då stå och klämma till avtryckaren 10gr på raken utan att vandra ur målet. Lägg nu i en kula och skjut målet, det blir fan omöjligt.
Jag kan torrträna så med älgsmällen och torrklicka 50ggr i ett föremål som en snusdosa på 100m fristående. Sedan åker jag till skjutbanan och bössan vispar runt på minst det dubbla. Sedan koncentrerar man sig ännu hårdare det blir än värre och ännu hårdare och till slut så dippar man pipan precis i skottögonblicket o skjuter en meter för lågt.
Men så ger man fan i att bry sig så mycket, man slutar att tänka. Peka o klipp till utan närmare eftertanke. Då börjar träffarna sitta där.
Sedan åker man på älgbanan och bara vräker in 3st femettor med en liten axelryckning och ser det på elektronmarkeringen eller känner det på sig. Då händer det igen. En till så har man den perfekta serien. Där kom kravet. Sen sitter skottet lågt. Har man tur så är det en låg 4 eller 3'a. Det händer till o med att det blir en broms i benet.
Tror det var 2004 som jag hamnade i särskjutning mot Fredrik Axelsson om andra platsen nere i Hova. På fredagen när jag var nere i riggade banan så latttjade han lite o strimlade sönder en kotte på +50m. I slutet på 80 talet så kom han på 8'de plats i
FT VM. Han ledde fram till slutet då han fick publik och nervpress. Han sköt fristående mot alla andra som sköt sittandes. Det hördes från publiken "Look at the Swede, he shoots standing and hits everything" Han skulle egentligen inte tävla men ställde upp på skoj med en lånad GC2 (tror jag det var) och hade inga krav på sig fram till slutet.
Hur som helst. Hur stor chans kunde jag ha? Jag gick ut på söndagen som särskjutningen skulle vara med inställningen att jag skulle förlora och hade då noll krav på mig. DÅ händer något skumt. Jag började träffa precis det jag pekade på, jag siktade inte. Bara pekade o sköt. Man kunde sedan läsa på något forum om hur jag hade piskat upp stackars Fredrik och det var min dag för jag kunde tydligen inte missa målet. Fredrik som 100 dagar av 100 skjuter minst dubbelt så bra hade krav på sig. Han var ju en klockren vinnare.
Så när du koncentrerar dig på tian så ställer du för höga krav på dig själv och dina skyttenerver sätter krokben för dig. De kraven har du inte när du plinkar på en kotte. Missar du så klämmer du bara iväg en till, "soo what". Samma sak som med torrträningen, det finns ju inga krav. Men ett dåligt skott här syns i tavlan och sabbar hela serien.
Bestäm dig för att klippa till direkt när bössan är på väg in mot mitten, skit i vad det blir. Kläm till på väg in till mitten bara, skit i resten.